-Hej! Jag ska till Centralen.
-Jaha.

"Jag är ingen kvinna.
Jag är ett neutrum."

"Jag är ett barn,
en page och ett djärvt beslut."

"Jag är en skrattande strimma
av en scharlakanssol."

"Jag är ett nät
för alla glupska fiskar."

"Jag är en skål
för alla kvinnors ära."

-Centralen var det?
-Ja.

Modernismen är litteraturhistoriens
ouppfostrade hund.

Gnällig, skällig...
Glatt olydig. Knappt ens rumsren.

Modernisternas texter väckte känslor
och av vissa hyllades de-

-på andra håll förbjöds dem. Den
irländske författaren James Joyce-

-var en av dem
som mötte splittrade reaktioner.

Det är nog det
att den handlar om vanligt folk.

I stället för att hylla berömdheter
hyllar den vardagslivet.

De vanliga saker folk gör varje dag-

-är de verkliga stordåden i livet.
Det som verkligen räknas.

"Odysseus" handlar om vardagen-

-om vardagliga människor
som gör vardagliga saker.

Men han har gjort det
till ett stort konstverk.

Den börjar på O'Connell Street,
fortsätter över O'Connell Bridge-

-förbi det gamla parlamentet,
som nu är Bank of Ireland-

-uppför Grafton Street,
Dublins främsta shoppinggata-

-innan han går in på Davy Byrnes
och äter lunch.

Så där, ett glas Bourgogne
och en gorgonzola-smörgås.

Börjar vi där uppe?

"Odysséen" av Homeros
behandlar Odysseus irrfärder-

-runtom i Egeiska havet.
Hos Joyce promenerar man.

Han använder temat med Odysseus
som irrar runt i Egeiska havet-

-och med list tar sig ur alla faror-

-såväl fysiska
som moraliska och andliga.

Han tar över figuren Odysseus,
och låter honom representeras-

-av en luggsliten judisk annons-
säljare från Dublin: Leopold Bloom.

Joyce pressar in hela händelse-
förloppet i Homeros klassiker...

...i en enda dag
i några Dublinbors liv.

James Joyces roman hyllas i dag
som ett av litteraturens stora verk.

Men när den kom ut
blev det ett enormt rabalder.

SKANDALEN "ODYSSEUS"

När "Odysseus" först gavs ut
sågs den som pornografisk.

Den förbjöds i USA.

Amerikas förenta stater
mot en enda bok, "Odysseus"!

Snacka om känsla för proportioner.
Hela USA mot en stackars bok!

Den sågs som en "snuskig bok".

Unga män köpte boken,
och bläddrade sig igenom den-

-i desperat jakt på nåt erotiskt.

Kontroversen gällde huvudsakligen
ett avsnitt-

-där Leopold Bloom onanerar medan
han tittar på en tjej på stranden.

"De var gröna daggiga stjärnor
som föll med gyllene"-

-"O! så härligt!
O så mjukt, ljuvligt, mjukt!"

Han tar en episod ur "Odysséen"-

-där Odysseus sköljs upp på en ö
och träffar prinsessan Nausikaa.

Han är helt naken,
och hon leker med sina tjänarinnor.

I Joyces "Odysseus"
har vi Gerty MacDowell.

Hon har också sällskap av vänner.

"Sommaraftonen hade begynt insvepa
världen i sin hemlighetsfulla slöja."

"Hon såg ett långt romerskt ljus
som gick upp över trädtopparna..."

Sen ser de fyrverkerier:

"De höll andan av upphetsning
när det steg högre och högre"-

-"och hon måste luta sig bakåt
för att se det"-

-"och hon darrade i hela kroppen
av att sitta så långt bakåtböjd."

"Han såg högt upp över knät..."

"Och han kunde se det andra också,
byxorna av bomullsbatist..."

-"...tyget som smeker er hud..."
-"Och nu sprängdes en raket..."

"...med en knall pang och O! nu
exploderade det romerska ljuset..."

De flämtar över fyrverkerierna...

"...och ut strömmade
ett regn av guld..."

...men det handlar om Blooms onani.
Han har fått orgasm!

Han såg sex som en del av livet,
och ville inte dölja det.

Han tänkte inte censurera sig
bara för att folk inte gillade det.

Joyce ger det precis så mycket
uppmärksamhet som är rimligt-

-i en roman som handlar om allt:
liv, död, födelse, sex-

-sorg, musik, familj... Allt!

Det vore konstigt att utelämna det.

Han var en av de första som insåg hur
komplext livet i en modern stad är.

Dublins gator blir som blodkärl,
och invånarna...

Det är som att stå på en skyskrapa
i New York och se trafiken ila förbi.

Det ser ut som blod, och folk
pratar om gator som blodådror.

Joyce använder det
och visar hur hans figurer går-

-pulserar genom stadens
levande kropp likt dess blod.

En av modernismens stora författare,
Franz Kafka, har lämnat oss-

-med uttrycket Kafka-stämningen-

-om en situation
som är mardrömslik eller helt absurd.

Och sen säljs alla
dessa T-shirtar med tryck.

Man hittar hans citat:
"Var inte för optimistisk"-

-"ljuset i tunneln kan vara ett tåg."
Men ångest var inte-

-den enda arbetsmetoden modernist-
författarna kunde använda sig av.

Traditioner och gamla skönhetsideal
stod inte högt i kurs.

Allting skulle göras helt nytt.
Kronologi, skiljetecken-

-och fullständiga dialoger får maka
sig och verken blir nästan rebusar-

-som det är upp till läsarna
att lösa efter bästa förmåga.

Det är känslan man vill åt -
inte logiken.

Nu poppar ismerna upp som svampar.
Konsten, litteraturen och politiken-

-sitter på samma tåg igen
under modernismen.

Både futuristerna
och expressionisterna-

-valde tydligt olika politiska läger.

En del av surrealismen och främst
dadaismen ville vara en protest-

-mot den kaotiska tiden och krigen.

Man ville ge läsarna en känslomässig
chock och då var alla medel tillåtna.

De ryska futuristerna -
med Majakovskij i spetsen-

-åkte ut på en ism-turné
där de läste upp dikter-

-som var som kaosartade språkcollage.
De målade sina kroppar-

-och hängde ett piano
uppochned på scenen.

Dadaisterna målade mustasch
på Mona-Lisa-

-och skrev dikter av ord
som inte finns.

Modernismens förespråkare
hade ett gemensamt mål:

Att konsten skulle skaka liv i folk.

-Hej.
-Hej. Vad kan jag hjälpa dig med?

-Jag tänkte sätta in lite pengar.
-Ja visst.

"gadji beri bimba
glandridi laula lonni cadori"

"gadjama gramma berida bimbala
glandri galassassa laulitalomini"

"gadji beri bin blassa"

Då ska vi se...

Många av böckerna
man tänker på som klassiker-

-har på nåt sätt blivit det för att
det är så många andra som läst dem.

Man vill veta
"what the fuzz is about".

Oftast är de litterära överlevarna
ganska banbrytande böcker.

De har kittlat läsarna under fötterna
och förändrat världen.

Dit brukar man räkna Simone
de Beauvoirs "Det andra könet".

Mottagandet av "Det andra könet"
var den största skandalen-

-i 1900-talets Frankrike.

För mig är "Det andra könet"
världens viktigaste bok.

Den har förändrat livet och livs-
villkoren för miljontals människor.

Detta är Frankrikes viktigaste kafé.
Här skrev de Beauvoir sina böcker.

Kaféet är väldigt berömt
i kvinnorättskretsar.

När "Det andra könet" gavs ut 1949
fanns det ingen kvinnorörelse.

Vi skapade feministrörelsen 1970.

Vi är "Det andra könets" döttrar.

Så hon stod ensam, men hon kämpade
och hon var mycket modig.

Simone de Beauvoir angrep religionen-

-och hur religioner beskrev kvinnor
för att förtrycka dem.

Hon var den första
som talade om abort.

Det hade aldrig tidigare nämnts
i Frankrike, det var tabu.

Hon talade även om homosexualitet
och genus, vilket också var tabu.

Hon insåg inte när hon skrev boken
vilken skandal det skulle bli.

Det hon skrev var så tidlöst,
därför blev det en klassiker.

Det är viktigt för alla att läsa den.

Något av det bästa med böcker
är att de kan förändra folks liv-

-och hela samhällen.

Jag tänker läsa om den, för det
har kommit en ny översättning-

-och den har väckt stort intresse.

Många detaljer sägs bli tydligare
i den nya översättningen-

-så jag ska läsa om den.

Simone de Beauvoir bodde på Rue de
la Bûcherie 18, på andra sidan vägen.

Simone De Beauvoir var inte den
enda stora författare som besökt-

-Shakespeare and Co. Många andra
kända författare brukade hänga här.

Howard Zinn dog i går. Hans bok
"Det amerikanska folkets historia"-

-förändrade verkligen sättet
på vilket folk såg USA:s historia.

Om vi fortsätter
längre in i bokhandeln...

I trappan finns det
en massa författarporträtt.

Hemingway, Gertrude Stein...

Många böcker, som "Odysseus"...

...satte i gång en debatt
om yttrandefrihet och censur.

Allen Ginsberg var här ofta,
och hade uppläsningar här.

Här är hans text
som de ville förbjuda i USA-

-och som påverkade många.

Hon har förändrat mitt liv
på så sätt att hon fått mig-

-att kämpa för mänskliga rättigheter.

Det tänker jag göra så länge jag
lever, åtminstone så länge jag orkar.

Lyssna, grabbar.

"Jag gick ut på torget
med ett utbränt kvarter"-

-"på huvet, som en peruk av tegel-
sten. Människorna grips av fasa"-

-"i min mun har dom sett ett halv-
tuggat skrik sprattla med sina ben."

Följ med nu, killar.

Den här boken läste jag direkt efter
scenskolan, då jag blivit fullpumpad-

-med idéer om
hur man ska vara, göra och agera.

Det är Witold Gombrowicz
bok "Ferdydurke".

Det finns många inom teatervärlden
som förespråkar en sanning-

-och att man ska ner
i en svärta som är "äkta".

Allt det där är bullshit.
Den var som ett startskott-

-för en revolution mot mig själv.
Boken blev som en slags...

...frigörande kraft för jag insåg
att det inte finns nåt "rätt sätt".

Alla som försöker göra rätt på
rätt fel sätt är...jävligt korkade.

"Mot fyren" av Virginia Woolf.

Hon tar små detaljer av vardagen-

-och då kan en liten detalj utlösa
en lång tankekedja av associationer-

-och olika hopp mellan tid och rum.

Händelser som man
tänker ska förändra ens liv-

-kanske inte är så meningsfulla
utan det kan vara...

...exakt vad som helst hela tiden
som kan komma in och spela roll.

George Orwell
har skrivit "Djurfarmen"-

-som handlar om en bondgård,
där djuren gör revolt-

-tar över makten och inför ett
socialistiskt system på bondgården-

-som senare "crackar" för att djuren
som leder blir korrupta-

-och börjar tumma på reglerna
och till slut kör gården i fördärvet.

För fem år sen var jag inne
i en process där jag funderade över-

-varför jag försökte förbättra värld-
en, eller vara en "världsräddare".

Man kommer nog aldrig kunna
vara säker på att människor-

-som försöker förbättra världen
verkligen vill det.

Många gånger
pratar man om sig själv primärt.

Det är en ganska cynisk bok.

Det som gör det
till en positiv grej...

...är att den här cynismen -
att ändå vara skeptisk-

-är att vi är på vår vakt
och inte låter historien upprepa sig.

Det är positivt att vi granskar
politiker och är noga med-

-att de sköter sina kort rätt och
inte missbrukar skattepengar t.ex.

Tittar man lite löst
på litteraturhistorien-

-med betoning på löst, så är det
nästan ett varannan epok-system.

Antiken var cool.

Medeltiden är religiös.

Under renässansen tyckte man
att medeltiden var tråkig...

...och att antiken var cool igen.
Upplysningen tyckte inte-

-att renässansen
var tillräckligt vetenskaplig-

-och romantiken tycker att upplys-
ningsmännen är för vetenskapliga.

Och så var medeltiden
och antiken coola igen.

Realisterna tycker
att romantikerna är för romantiska.

Modernisterna tyckte
att realisterna var för sakliga.

Litteraturhistorien
är lite som olika modetrender.

Fast utan axelvaddar, liksom.

Alla tider har sin egen syn
på vad som är bra eller vackert.

Nu kan en tjock, nördig tonåring
som är besatt av "Star Wars"-

-vara hjälten i en bok som får ett
av världens finaste litteraturpriser.

Kan man veta vart vi är på väg.

"Vår hjälte var inte nån sån där
dominikan som alla dillar om jämt."

"Han slog inga homeruns,
var ingen skön bachatero."

"Förutom en period tidigt i livet
hade han ingen tur med kvinnorna."

"Så otroligt odominikanskt av honom.
Han var sju år då."

"Under denna välsignade tid
var Oscar något av en casanova."

"En lekskolekurtisör som alltid
försökte pussa på flickorna"-

-"som smög sig på under merenguen
och pumpade till med höften."

"För på den tiden var han
en 'normal' dominikansk kille"-

-"från en 'typisk'
dominikansk familj."

Jag leker liksom med stereotyper,
både positiva och negativa.

Förenklingar.

En fördom om den dominikanska
mannen är att han är playboy.

Berättelsen om den kärlekskranke
nörden Oscar Wao-

-har redan gått till historien,
men vilka böcker tror Junot Diaz-

-i egenskap av skrivlärare -
kommer att skrivas i framtiden.

Vi behöver fler unga kvinnliga röster
i flera olika genrer.

Det intressanta, ur mitt perspektiv,
är att det knappt finns några böcker-

-om en av de största krafterna
i unga kvinnors liv:

Deras vänskap med andra tjejer.

Till och med på film ser man knappt
några historier om kvinnlig vänskap.

Det handlar bara om problem:

"Jag har ätstörningar."
"Min pojkvän misshandlar mig."

Jag vill inte avfärda sånt, men vi
missar så många andra berättelser.

Vad tror man om litteraturens
framtid på vår sida av Atlanten?

Jag tror speciellt de som inte fått
chansen hittills kommer att skriva.

1900-talsförfattaren är ju en vit,
medelålders man, svensk man.

Alla andra
tror jag kommer skriva mer.

Det kommer kanske små ufon
och går omkring med gröna näsor.

Men det kommer vara
kärlek, svek, hat och krig.

Människan ändras inte.

För poeternas del
kommer det bli färre...

...diktsamlingar som ges ut. Den
utvecklingen kan man redan se.

För min egen del tror jag att jag ska
hitta andra saker att skriva också.

Inte bara
de här jävla diktsamlingarna.

Jag skulle vilja
se mer fantastik i framtiden.

Lite mer magi och överraskningar.
Mindre realism.

Litteraturen är en vågrörelse,
men ingen våg är den andra lik.

Det är det viktiga för mig.
Därför kan vi inte förutse nånting.

Ingenting inträffar
som vi tror ska inträffa.

Det tycker jag är skönt.

Såna som skriver dåliga
reklamslogans, copywriters...

Det skulle man lika gärna
kunna anställa poeterna till.

Både på kultursidor och bland för-
fattarkollegor finns en fisförnämhet-

-och skitnödighet om man ska vara
ärlig till vad som är fin litteratur-

-där jag kan tycka
att det börjar luckras upp.

Det håller på att bli lite mer som i
USA där författare ska bli kändisar-

-och åka på turné, men jag tror
inte på den goda litteraturens död.

Min enda önskan är...

...att det ska fortsätta
finnas mycket olika slags böcker.

Många människor
ska skriva om olika saker.

Sen vore det kul om folk
började läsa lite mer poesi.

Jag själv inräknad.

Som T.S. Eliot sa: "Det är
stängningsdags. Nu släcker vi."

Översättning: Jens Ullenius
www.broadcasttext.com

Textning: Fredrik Nygren
www.broadcasttext.com