Välkomna tillbaka.
Nästa föreläsare är Jonas Harvard.

Han är mediehistoriker
och forskare på Demicom. Varsågod.

Tack så mycket.

Det är kul
att få träffa er journaliststudenter.

Det kanske är några
bildjournalistikstudenter här också.

Jag är historiker och har forskat om
den allmänna opinionen-

-historiska medier, begreppsbildning,
politiska processer och sådant.

Det här är en tv. Jag föddes 1971.

När jag var tio hade vi
en svartvit tv med knappar på.

Man gick fram till tv:n
för att byta kanal.

Det fungerade helt okej.
Svartvitt är snyggt och dokumentärt.

Ibland fladdrade bilden
så att man fick skruva lite.

Till slut fick morsan nog.
Alla andra hade ju färg-tv.

Hon åkte till tv-butiken.
På sin check-kredit-

-köpte hon stereoanläggning, tuner,
förstärkare, högtalare och färg-tv.

Det var inte så stor skillnad
att se programmen i färg.

Det som gav oss känslan
av att vara med i det moderna livet-

-var att vi fick en fjärrkontroll.
Sakerna kostade ungefär 30 000 kr.

Hon betalade av
tills jag flyttade hemifrån.

Det var ganska dyrt
för att slippa gå tre meter.

-men bilden var att moderna människor
har moderna medier.

Om ni här inne är födda runt 1990,
plus eller minus några år-

-så har ni egna mediehistorier
och skiften.

MSN kanske var en stor grej-

-ni kanske hade en tegelstenstelefon,
och så vidare.

Mediehistorien är en del av ens
identitet, men också av samhället.

Jag ska prata om historien.

Det kan låta sömnigt, men
jag vill visa vad kommunikation är-

-hur medier fungerar med människor
och hur de hör ihop med samhället.

Känner någon igen
den där tjejen?

Precis, hon är från filmatiseringen
av "Les Misérables" i musikalform.

Jag har en anekdot om Victor Hugo,
som skrev boken "Les Misérables".

Det sägs att han, efter att ha lämnat
in manuset till sin förläggare-

-bara ville släppa allt
och därför åkte ut på landet.

Kanske samma känsla som ni har
efter en B-uppsats eller ett pm.

"Nu vill jag göra något annat."
Han satt där och njöt av lugnet-

-men författarångesten
gnagde i honom: "Gillar de det här?"

Han postade ett brev till förläggaren
med ett frågetecken. Inget annat.

Förläggaren visste direkt
att Victor Hugo satt och undrade.

Han tänkte till och svarade:
ett utropstecken.

De visste vad det gällde. Boken var
en succé och sålde slut första dagen.

De hade samma uppfattning om ämnet.

Det var självklart: Det gällde boken.
Frågetecken, utropstecken.

Vill man uttrycka det akademiskt
så kan man säga:

"Kommunikation representerar
delade uppfattningar."

Det handlar om att nå fram och
uppleva att ens budskap fångas upp.

Då behövs det inte
så mycket innehåll.

Man kan även säga att kommunikation
fungerar som ett internt skämt.

Fattar man sammanhanget
så är man med på skämtet.

Tänk er två barn, 10-11 år.

Ett av dem säger: "Falukorv."
Båda skrattar så att de gråter.

De minns när korken åkte av ketchup-
flaskan och det kom ketchup överallt.

Det kan man tänka på som journalist.

"Vilka föruppfattningar
har de som jag skriver för?"

"Hur förstår de det jag säger?"

Det är en ganska positiv definition.
Jag har ett mer negativt exempel.

En sms-konversation dagen efter
att någon har varit på dejt.

"Det var kul i går. Ska vi ses igen?"
"Haha, det kan vi ju göra."

"Vadå 'haha'?"
Och så försöker man reda ut det.

"Någon vaknade visst på fel sida."
Kommunikationen fungerar inte-

-för att man har olika uppfattning.
Det kan gå ganska fort.

Vi tar en definition av den franska
filosofen Jean-François Lyotard.

"Det som är sant för dig
är kanske inte sant för mig."

Vi är som små öar av uppfattningar.
Det man säger kanske inte når fram.

Han används i litteraturanalys. Man
förbiser intentionerna och tänker:

"Författaren har ingen kontroll över
hur en ivägskickad text uppfattas."

Mediehistoria handlar om
den eviga strävan att ta språnget-

-och överbrygga gapet som uppstår
när kommunikationen inte fungerar.

Man har alltid letat efter medier och
metoder för att överbrygga det här.

Det handlar inte bara om medieformer
som sms, tv-

-skrivmaskin eller reportagekamera.

Det kan handla om sammanhang
som är inbyggda i kulturen.

Stereotyper, genrer, symboler.

Om någon i en romantisk komedi
kör bil till en flygplats-

-så fyller man i fortsättningen:
"Någon kommer att vända vid gaten."

Man känner till konventionerna.
Det kan räcka med detaljer.

Sen fyller människor i eftersom
de har förväntningar på innehållet.

Vissa medier har haft en sådan
förmåga att överbrygga gapet-

-att de kan kallas utopiska.

Det handlar om medier som överbryggat
stora avstånd, som postgången.

Man kunde skicka brev
över hela Europa.

Järnvägen var viktig.

Telegraf, trådlös kommunikation...
Det gav upphov till visioner.

"Världen kommer att förenas,
och gapet blir mindre och mindre."

Andra medier har haft
en stor kommunikativ bandbredd.

De har representerat det vi uppfattar
som verklighet på ett rikt sätt.

I morsans stereo stod det "Hi-fi".

"High fidelity" - hög trovärdighet
eller hög likhet mot det inspelade.

När hemmabio var som störst
handlade annonserna om-

-att man kan leva sig in
i händelserna som om man var där.

Som om det var verkligt.
Andra medier som väckt samma tankar-

-är de som sammanfört människor,
som sociala medier.

Man kan spela visionsbingo,
för formuleringarna blir likadana.

"Sociala medier förändrar samhället,
kulturen och politiken."

"Allt underkastas de nya medierna."

Man sa likadant om televisionen,
telegrafen och andra medier.

När den första kabeln över Atlanten-

-sammanband England med Amerika
via Newfoundland-

-så publicerades sådana här bilder:
En ängel går på kabeln.

"Vi kan kommunicera utan förhinder.
Nu kommer vi att mötas."

Många medier
har setts som fredens budbärare.

Medier är också en del av kulturen.
Det här är en fritextsökning-

-på digitaliserad,
engelskspråkig skönlitteratur.

Vi ser termen "telegraf".

Den kommer på 1840-talet,
och är som störst 1880-1890.

Vid 1900-talets början
bryter telefonen in i kulturen.

Vi har televisionen
på 1920-talet och framåt.

De första tv-sändningarna i Sverige
skedde 1948.

Televisionen tillhör kulturen
sen dess.

Gamla medier försvinner inte,
men de omtolkas.

De får nya roller och signaler.

I dag kan man köpa en vinylspelare
för att få lite analog cred.

Det är mysigt med knaster och damm,
och man kan dj:a hemma.

Det var otänkbart när cd-skivan kom.

Poängen var att bli av med knastret
och få en perfekt återgivning.

I dag ses knastret som autentiskt.

Mediet finns kvar,
men det har bytt roll och skepnad.

Historiska medier
är materiella fenomen.

Här är ett utsnitt ur en av
de första transatlantiska kablarna.

Det var stort i media
när den lades ut.

Man hade med reportrar på skeppen
och träsnitt i tidningarna.

Kablar gick av
på flera tusen meters djup.

De fick dragga och hissa upp ändarna
för att försöka få ihop dem.

Att sammanbinda kontinenterna
var i sig en mediehändelse.

Det rapporterades mycket om medier,
precis som i dag.

Väldigt mycket i medierna
handlar om medierna själva.

Telegrafen innebar början för
elektrisk långdistanskommunikation.

Det där är en motordriven telegraf
med tangentbord från 1880.

Det börjar likna våra tangentbord,
även om de sitter på en skärm.

Därifrån kom telexmaskinerna
på tidningsredaktionerna.

Det kom ett telex
och blinkade rött på redaktionen.

Det var senaste nytt.

Jag tänkte att
jag skulle ta med lite olika medier.

Ni är ju så uppkopplade,
så vi testar några analoga medier.

Jag har gjort en burktelefon.

Man förknippar dem med lek och barn,
och så kan det vara.

Men sex av åtta timmars förberedelse
gick åt till en bra burktelefon.

Vi provar om den fungerar.
Törs någon hålla den mot örat?

Förut när jag provade gick snöret av.

Den får vara sträckt. Håll emot.

-Jag heter Jonas. Vad heter du?
-Anton.

-Hörde du i burken?
-Ja.

Den fungerar.
Med tanke på alla muggar här-

-så har ni en lysande medieframtid
med burktelefoner.

Jag har en fråga.
Varför ska vi lära oss mediehistoria?

Intressant att du frågar.

För att kunna se oss själva
med framtidens ögon.

Ser vi tillbaka
på dem som levde förr-

-så känns de lite löjliga.
De fattar inte, men det gör vi.

Vi har den nya tekniken, nya medier
och nya kommunikationsformer.

Så tänker vi om dem,
och så kommer de att tänka om oss.

Burktelefonen var ett seriöst medium.

Britten Robert Hooke upptäckte att
ljud kan överföras genom metalltråd.

Det var på 1600-talet.

Det utvecklades kommersiellt tills
den elektriska telefonen tog över.

De längsta burktelefonerna
kunde nå upp till 800 m.

Det vi ser som en leksak
var ett seriös medium.

Man pratade till och med
om "lovers phone"

Man kunde ha den på tillställningar
och prata lite hemligt med någon.

Det kanske är ett bra partytrick:
"Kan du hålla i den här?"

Sen står man i var sin del av rummet
och delar ett ögonblick.

Gammal teknologi får nytt innehåll.

Jag tänkte demonstrera
ett annat medium.

Hjälper du mig? Håll i de där.

Ett grönt och ett vitt papper.

Verkar mediehistoria intressant?

Svara ja med det gröna papperet
och nej med det vita.

Det finns inget "kanske".
Ja eller nej?

Lite intressant. Det var snällt sagt.
Som frågetecknet och utropstecknet.

Det räcker med en etta och en nolla
när sammanhanget är känt.

I det binära systemet
består bokstaven a av 01000001.

Med vårt system blir det vitt, grönt,
vitt, vitt, vitt, vitt, vitt, grönt.

Digital kommunikation är uppbyggd
av de här minsta beståndsdelarna.

En skräpande textfil där det står
"4K" är ungefär fyra tusen bokstäver.

Under solen intet nytt. På 1700-talet
utvecklades den optiska telegrafen.

Den byggde på ett binärt system.
Man hade ett raster med nio luckor.

De var uppflippade eller platta.
Etta eller nolla.

Man hade en kodnyckel
för att läsa av budskapet.

Man behövde en kikare, och
det fungerade bara vid klart väder.

Det var lite dumt
när de stod vid havsbandet.

Den här bilden är från Gärdet.
Kaknästornet är i bakgrunden.

Det finns en replik där
av en optisk telegraf.

I Frankrike byggdes de överallt.
De ansågs vara hur bra som helst.

Därför dröjde införandet av den
elektriska telegrafen i Frankrike.

De hade optiska telegrafer.

Du ställde en fråga i en megafon.

Vill du ta upp den igen?

-Menar du den här?
-Precis.

Här är en röstförstärkare från 1684.

Det är en tratt
som förstärker ljudvågor.

Megafoner har också använts
i historien som medieform.

Det dröjde dock
innan vi fick dagens modell-

-med elektrisk mikrofon, batteri
och en högtalare.

Det intressanta är-

-att megafonen i dag
uppfattas som en symbol för aktivism.

Man tänker på demonstrationer.
"Ropen skalla, medier åt alla."

Men de var länge överhetens redskap.
Polis och militär hade megafoner.

Makten hade megafoner. I dag
ger de väldigt speciella vibbar.

Vad skulle vi tänka om Stefan Löfven
höll sitt Almedalstal i en megafon?

Att han var mysig och trevlig?

Vi skulle tänka
att han är dålig på att kommunicera.

Säg "stopp" och sen
"ett sött litet lamm" genom den där.

Stopp! Ett sött litet lamm.

"Stopp" känns mer trovärdigt.

Om man jobbar på en pr-byrå och har
en kund som ska presentera något...

En megafon signalerar då att
personen har svårt att kommunicera-

-och är ganska aggressiv
och kanske lite aktivistiskt lagd.

Däremot kan det användas ironiskt,
till exempel i reklam.

"Vi kämpar för lägre priser."
Då kan den användas.

Man signalerar att man
är som aktivister och har åsikter-

-fastän man säljer telefonabonnemang.
Mediet i sig har en symbolik.

Vardagsmedier... Ett nytt fenomen
de senaste åren är fågelperspektivet.

Det har inte funnits så länge.
Ser man en kartbild med en prick-

-så tänker man
att det är en person eller en bil.

Det är en del av vår vardag
och en medieform.

Flygfoto, kartbild.
Den lilla designade, röda pricken.

Det är en del av vardagen.
Vi ser det inte som en medieform.

Vi fascineras av fågelperspektivet.

Flygplatserna
har problem med drönare.

Folk vill testa
och få det perspektivet.

Man kan titta på husen uppifrån.
Bilarna ser små ut.

Nästan alla som flyger
har tagit en bild genom fönstret.

Man är så fascinerad.
"Vad små husen är."

Det finns allvarligare perspektiv.
Jag skulle gärna se en studie-

-av synen på drönare i Mellanöstern,
där de ju kan släppa bomber.

Det är ett tyngre, dödligt budskap-

-men bilden av det allsmäktiga
perspektivet är densamma.

Återigen: kartor från 1500-talet
och tidigare än så.

När flyget kom fick vi flygfoton-

-men det är inte nytt
att vilja få den där överblicken.

Jag har försökt visa-

-att medier som vi uppfattar som
neutrala, politiska, ointressanta-

-underhållande eller retro
i regel har haft flera roller.

Medier sitter ihop.
Man kan inte använda en megafon-

-utan hänsyn till andra medier.
Skriver man i en tidning-

-så hör det ihop med flera
andra medieformer och praktiker.

Allmänheten fotograferar
och skickar in till tidningarna.

Det hänger ihop med allmänhetens
användning av bildmediet.

Tidningarna finns inte i ett vakuum.
Mediehistoriker tittar på historien.

Inte bara på 1995 eller 1971,
utan i längre, historiska perspektiv.

Vilken roll har medier
spelat i samhällsutvecklingen?

Vem har haft tillgång
till starka plattformar?

Vilka har exkluderats?
Vilka undergroundmedier växte fram?

Hur har kommersiella intressen
påverkat? Många av visionerna...

"Telegrafen ska förändra världen."
"Twitter skapade den arabiska våren."

Företagens försäljningsargument
liknar varandra.

Det finns många exempel
på att en aura av världsförändring-

-bidrar till fler användare,
politisk acceptans och inflytande.

Man kan titta på händelser
som kalla kriget och Kubakrisen.

Man tittar inte bara
på den politiska utvecklingen-

-utan på hur medieformerna samverkade
för att-

-både avbilda och återskapa,
men också påverka verkligheten.

Man kan ta historiska händelser.

Medier sitter ihop.

Det här är en studie
som Buzzfeed har gjort.

De jobbar som en mediehistoriker
i annan skala.

Det är en jättestor delningssajt,
ungefär som Lajkat.

De har utvecklat verktyget Pound,
som kartlägger hoppen mellan medier.

Vi kan följa det digitalt,
och det har visat sig-

-att det inte är så meningsfullt
att räkna delningar på Facebook.

De tittar på var intressen
kring händelser uppstår.

De gjorde en fallstudie på den där
klänningen som var grön eller blå.

De tittar på var intresset uppstår
och hur det hoppar mellan medier.

Man tänker sig en enkelriktad rörelse
som sprids utåt-

-men de visade med sin jättedata
att alla medier hänger ihop.

Information delas och försvinner.

Sen kan den dyka upp igen, och
så har det sett ut genom historien.

Vid opinionskampanjer
har man använt brev till redaktörer-

-publika folkmöten, telegram
och riksdagstal i pamflettform.

Man har använt hela mediesystemet
och budskapen cirkulerar.

Det är inget nytt,
men nu går det att spåra.

Jag hoppas att ni fick nya perspektiv
på medier och kommunikation.

Falukorvsprincipen:
Kommunikation är som interna skämt.

Kanske vill ni ställa frågor
om våra medieformer-

-men också om gamla former
som vi trodde var utdöda.

Tack.

Textning: Per Lundgren
www.btistudios.com