Det är ett nöje
att vara här på EAT i Stockholm.

Ni kan mat här. Lunchen var delikat.

Som Femi sa
ska vi diskutera affärsaspekten-

-av det ni pratade om i morse.

Det är lätt att säga att det som är
bra för människor är bra för planeten-

-konsumenten och företagen,
men frågan är:

Kan man argumentera,
ur ett affärsperspektiv-

-för hållbarhet, nutrition och klimat?

Kommer det att fungera?
Det finns intressekonflikter.

Det är lätt att vara ögontjänare och
ge enstaka exempel, men frågan är:

Kan man ta hänsyn till aktieägare,
planeten och nutrition samtidigt?

Vi har några ledargestalter här-

-som tror att det går
att lösa den här svåra ekvationen.

Du ler, Stefan, så jag frågar dig.
Dr Stefan Catsicas.

Han är vice vd på Nestlé
och dessutom utvecklingsansvarig.

Du har doktorerat i neurovetenskap,
så du är intelligent.

Jag vänder mig till dig först
för att få din åsikt om-

-huruvida man ur ett affärsperspektiv
kan argumentera för det här.

Går det? Du får berätta sen
hur ni gör på Nestlé, men generellt:

-Är svaret ja?
-Ja.

-Du kan få utveckla det lite.
-Jag jobbar ju med forskning på Nestlé.

Jag kan börja med att säga
att Nestlé satsar mycket på forskning.

Vi försöker att utgå från forskning.

Vi försöker att förstå och identifiera
näringsmässiga behov.

Vi har en hel grupp
som jobbar med hållbarhet.

Svaret är ja.
Vi inte bara kan, vi försöker verkligen.

Problemet är så komplext
att inget företag kan göra det själv.

Vi måste samarbeta med forskare,
näringsliv och regeringar.

Om vi kan hitta rätt sätt att bidra på
med vårt kunnande så kan vi kanske...

Intresserar det här dig
som f.d. akademiker?

Du har jobbat
på universitetet i Lausanne-

-King Abdullah University i Jidda
i Saudiarabien och Glaxo.

Har du upptäckt något nytt
sen du började arbeta för Nestlé?

Jag har definitivt upptäckt något.

Min tidigare karriär
handlade mycket om biomedicin.

Jag har alltid jobbat med
att ta hand om människor.

På ett företag som Nestlé
ser man mycket som inte syns utifrån.

Många saker som kanske ses som PR
ingår i själva verket i värdegrunden.

Jag blev mest imponerad
av värdeskapandet för samhället.

Vi jobbar med våra aktieägare
- det handlar ju om pengar-

-men vi bryr oss om alla inblandade,
från gård till konsument.

Azita Shariati.

Trevligt att träffas,
och trevligt att ha en kvinna i panelen.

Du är vd för Sodexo i Sverige.

Sodexo är ju ett enormt, franskt,
multinationellt serviceföretag...

-...som bildades på 50-talet. Inte sant?
-För 50 år sen.

Ni är världens
19:e största arbetsgivare-

-med 470 000 anställda
i ungefär 80 länder.

Ni hanterar enorma mängder mat
till 75 miljoner konsumenter dagligen.

Jag har fyra barn,
och det känns som 75 miljoner.

Det är en mardröm.
Alla vill äta olika saker.

Du har suttit på din post sen 2011.

Tror du
att man kan integrera hållbarhet...

Absolut.
Vi har redan delvis integrerat det.

Det handlar inte bara om miljön.

Det handlar om hur man som företag
kan locka till sig människor.

Hur man kan skapa en företagskultur-

-som bidrar till ett bättre samhälle.

Det handlar inte bara om mat
till 75 miljoner människor.

-Det handlar om gemensamt ansvar...
-En ny sorts företagskultur.

-Ni försöker övertyga människor.
-Det handlar om att skapa ett syfte.

Varför har man ett företag?

Ett företag byggs upp av sina anställda,
aktieägarna och samhället.

Vi som företag har ett ansvar-

-att samla alla inblandade
på samma plattform-

-och diskutera vad för sorts företag
vi är och vilket ansvar vi tar.

Pengarna är självklart en del av det.

Nu för tiden tänker alla företag
på nästa kvartalsrapport.

Man måste ta hänsyn
till aktieägarna och marknaden.

Men när ett företag
har högre ambitioner-

-och tar ansvar för samhället,
planeten och de anställda-

-så tjänar man mer pengar.

Mer om det senare, men är det lättare
för ett familjeföretag som Sodexo?

Det finns på aktiemarknaden,
men familjen bestämmer.

Gör det att det blir lättare för dem
att följa sin vision?

Jag tror inte att det handlar om
huruvida företaget är familjeägt.

Det handlar om
företagets värderingar och integritet.

Det är vad det handlar om.

Dr Michael Grosse,
du är teknologie doktor.

Du har jobbat på BMW och Ford,
och började på Tetra Pak för 13 år sen.

Du är vice vd och har ansvar
för utveckling och servicetjänster.

Tetra Pak är ju ett globalt företag.

Ni processar och paketerar mat.

Det skiljer sig lite
från Nestlé och Sodexo-

-men vad säger du?
Är det genomförbart?

Vi på Tetra Pak har tur.

Företaget bygger på engagemang
och ett sorts löfte till matsystemet.

Det kan sägas med en mening:

Vi vill göra mat säker
och tillgänglig överallt.

Det är ett fantastiskt uppdrag,
inte bara för företaget i sig.

Alla våra 23 000 anställda
är övertygade-

-vad gäller åsikter,
värderingar och beslutsfattande.

I morse sa mr Nwanze något bra.

Vi borde prata mindre
om vad vi skulle kunna göra-

-och mer om vad vi har gjort
och ska göra.

Förändringen som behövs
i matsystemet handlar om tre saker.

Ett samarbete inom hela matsystemet -
från lantbrukare till konsument.

Vilken kunskap kan vi bidra med?

För det andra handlar det
om innovationer, och jag tror...

Vi har hört många nya frågor i dag.

Vi måste vara tekniskt innovativa
för att lösa problem-

-men också överge vissa övertygelser
och förändra vårt arbetssätt.

Vi pratar mer
om Tetra Paks innovationer sen.

Vi fortsätter till Matt Kovac.

Trots ditt jugoslaviskt klingande namn
är du britt.

Du arbetar i Singapore
som vd för Food Industry Asia.

Det hörs vad ni gör.

Du representerar ett antal företag i
den privata sektorn och för deras talan-

-i kontakten med regeringar,
organisationer med mera.

Du jobbar ju i Asien.

De rådande principerna skiljer sig
kanske lite från dem i Europa-

-men känner du
att hållbarhet kan vara lönsamt?

Absolut.

Vi jobbar i en viss region,
men det ser likadant ut globalt.

Många av företagen vi representerar
vill bli mer hållbara.

Vi försöker sammanföra företagen
med t.ex. civilsamhället och regeringar-

-på icke konkurrensutsatta områden
som matsäkerhet, hälsa och nutrition.

Företag kan ta med sig lärdomar-

-från projekt inom samhällsansvar
och annat-

-se vilka som fungerar
och införa dem i större skala.

Det är den sortens
offentlig-privat samverkan-

-som vi vill introducera på marknaden
och arbeta med.

Du pratar om företags samhällsansvar-

-men det här handlar om mer än så.

Vissa har tagit tag i det,
som Paul Polman på Unilever.

"Samhällsansvar är inget som
man har en egen liten avdelning för."

"Det måste vara integrerat."

Du var ju journalist i många år innan
du började på Food Industry Asia.

Du kanske har en uppfattning
om vad konsumenterna förväntar sig-

-av den privata sektorn.

De vill ha bra, prisvärd mat
om de är någorlunda insatta.

Är det du pratar om
ekonomiskt hållbart för företag-

-eller är det ett dyrare sätt
att tillverka och sälja mat på?

Konsumenter vill ha prisvärd mat,
men jag håller nog inte med.

Många av konsumenterna
i till exempel Singapore-

-och storstäder som Shanghai,
med en växande medelklass-

-vill ha transparens och information.

Kunskap om nutrition är något
som efterfrågas av konsumenterna.

Där kan vår organisation och företagen
främja kunskapen om nutrition-

-och förbättra utbildningsnivån
hos både vuxna och barn.

Stefan, om vi pratar om prisvärdhet
och tänker på människor...

Du kallar dem hellre människor
än konsumenter.

För att något ska vara hållbart
måste det vara prisvärt.

Du sa att man kan göra aktieägarna
nöjda, men konsumenterna då?

Kan man ge dem
något som är bra och prisvärt?

På alla stormarknader är den billiga
maten mer processad och onyttig.

På tal om människor och konsumenter:

Nestlé skiftar nu fokus från mat
till nutrition och välbefinnande.

Vi har även med patienter att göra,
så med människor-

-menar vi
personer som litar på våra produkter.

Vi har ett stort produktutbud.

Det sträcker sig från våra
premiumprodukter till det vi kallar PPP.

Hos oss står det för
Popularly Positioned Products.

Vi ser det som vår uppgift
att passa alla.

Alla ska ha råd med produkter
som kostar mindre för dem-

-men som uppfyller
samma krav på matsäkerhet.

Det är förstås obligatoriskt.

Något som kanske är mer relevant
i det här sammanhanget-

-är produkternas näringsvärde.

Ett exempel är berikning.

Det är få som vet att Nestlé förra året-

-sålde nästan 200 miljarder portioner
med berikade produkter.

Det handlar ofta om specifika brister
i utvecklingsländer, vad det nu betyder-

-men det rör också mikronutrientbrister
i västvärlden.

Det är något vi prioriterar,
och det kanske svarar på din fråga.

Vi erbjuder ett berikat näringsinnehåll
i prisvärda produkter.

Tillväxtmarknader, alltså.
Har du ett exempel?

Ni har jobbat i Sydasien, till exempel.

Ett exempel är buljongtärningen,
som alla använder till matlagning.

Den är nu berikad med järn, zink
och B-vitaminer, till exempel B12.

Det är ett exempel
på något som används i hela världen.

Vi gör mycket i Asien.
Mejeriprodukter berikas också.

De passar väldigt bra
för att erbjuda berikade produkter.

Blir det inte dyrare för er att...

Det kostar,
men vi har gjort det i flera år nu.

Vi anser att det måste göras.
Om den som är störst inte gör det-

-och inte försöker att vara
något av en förebild...

-...så blir det svårare för alla andra.
-Så det blir dyrare för er?

Det påverkar alltså er vinst.

Jag sitter på forskningsavdelningen.
Du får ringa...

-Så lätt kommer du inte undan.
-Svaret är ja.

Det kostar, och man måste se till
att vara organiserad.

Är det bara stora företag som Nestlé,
som har stordriftsfördelar-

-som har råd att lägga så stor vikt
vid näringsinnehåll?

Det hänger på hur storskalig man är.

Många lokala företag fokuserar på
ett mindre segment av konsumenterna-

-och kan göra det på sin nivå.

Vår utmaning
är att göra saker storskaligt.

Därför behöver vi rätt infrastruktur.

Det är lättare för oss som i många år
har investerat i forskning och teknik.

Vi har verktygen.

Det som är givande för oss,
även om vi ofta blir attackerade...

Vi får kritik eftersom vi är stora.

Det är givande att se medvetenheten
öka, tack vare möten som det här.

Man når inte bara konsumenter,
utan även organisationer.

Det handlar om att vi är för små för att
ta oss an hela den komplexa frågan.

Vi behöver ett uppriktigt samarbete.

Många här är mina gamla kollegor.
Jag är fortfarande samma person.

Du är antingen en skogvaktare
som blivit tjuvskytt eller vice versa.

-Bådadera.
-Vad säger panelen om det här?

Är en omställning
till en hållbar företagsmodell-

-egentligen bara möjlig
för storföretagen?

Mindre företag inom matindustrin
får det kanske svårare att ställa om-

-eftersom de måste tänka mer
på vinstmarginalen och sin överlevnad.

Kan man säga så?

Det tycker jag, men det finns ändå
mindre saker som man kan göra.

Jag har ett exempel. Vi blev kontaktade
av ett mejeriföretag i Bangladesh.

"Vi lyckas inte erbjuda tillräckligt
mycket mjölk av bra kvalitet."

"Vår produkt når inte konsumenten.
Den går till spillo."

Vi åkte dit för att ta reda på hur
mejeribranschen fungerar i u-länder.

Det fanns många småbönder.

De kunde ha ett par kor
som gav två, tre liter per dag.

De sålde mjölken själva,
och den blev dålig i värmen.

De tjänade dåligt.

Vi tänkte: "Kan vi sammanföra
bönderna och mejeriföretaget?"

Vi har utbildat bönderna
så att korna ska ge mer mjölk-

-med hjälp av bättre djurhållning
och djurvälfärd.

Korna ger nu fem, sex liter,
och bönderna får en stabil inkomst.

Mejeriföretaget vill ha mjölken.

Ni har minskat svinnet med...
Var det med 15 % till 1,4 %?

-Just det, det var ni.
-Det är samma mönster.

För ungefär tio år sen
upptäckte vi och andra-

-att vid mjölkhanteringen i Pakistan
gick 15 % till spillo.

Vi undersökte det hela.

Du har rätt, det handlar om att träffa
både småbönder och större företag.

Det tog oss nästan tio år-

-men för två veckor sen
var vi i Rom och kunde berätta-

-att vi hade minskat svinnet
från 15 % till 1,5 %.

Michael, ni sammanförde som sagt
producenterna med företagen.

Tetra Pak kan ju uppenbarligen...

Med era förpackningar med aluminium
kan ni få mjölken att hålla längre-

-men ni behöver fabriker.

Hur gör ni? Det måste ta två, tre år att
bygga en fabrik för att minska svinnet.

Det måste vara dyrt.

Det är ingen snabb lösning.
Man måste vara övertygad och ihärdig.

Man måste hela tiden utöka arbetet,
och det krävs investeringar.

Man behöver hitta producenter
som är beredda att satsa på det här.

Vi hittar sådana,
men inställningen att det är möjligt...

Vi måste hitta metoder,
både i Asien och Afrika-

-som gör hållbarheten hållbar.
Det blir lönsamt.

Gjorde ni det som en del av ert arbete
med samhällsansvar?

Det började som ett utvecklingsprojekt,
men nu ingår det i affärsverksamheten.

Vi bidrar med kunskap och teknik
för att bevara produkten utan kylning.

-Det är vinsten...
-Fler använder alltså era produkter?

-En sorts upplyst egenintresse.
-Självklart.

Hållbarhet måste vara lönsamt
för att vara hållbart.

Om man integrerar det i verksamheten
och förklarar varför för aktieägarna...

Då kan man se effekterna.
Vi pratar om mat och svinn.

Jag har ett exempel
på vad vi har gjort i Sverige.

Det är så att...

Vi köper mat för ungefär en halv miljard
kronor varje år i Sverige.

Matkostnaden är förstås
en av företagets största utgifter-

-och vi har en stor påverkan på miljön.

Hösten 2012 bestämde vi oss
för att påbörja ett program mot svinn.

Det skulle vara en del av verksamheten
- inte ett projekt eller en kampanj.

Det skulle ingå i det dagliga arbetet.

Vi började med ett pilotprojekt.

Det är viktigt, när man vill
förändra människors tänkesätt-

-eller rentav förändra strukturer,
att testa det på förhand.

Vi började med ett pilotprojekt.

Efter sex veckor,
när vi såg att allt fungerade-

-införde vi vårt nya arbetssätt
på trehundra restauranger i Sverige.

Sen 2013
har vi minskat svinnet med 400 000...

Med 400 ton mat.

Om man räknar om det i pengar
så är det en enorm besparing.

Om man räknar med
att varje kilo mat kostar 35 kronor-

-så kan man se på sista raden
hur mycket man har sparat.

På samma sätt
kan man titta på miljöeffekterna.

Besparingen...

-Att minska svinnet är alltså lönsamt?
-Absolut.

Vi har fått mer engagerade människor-

-som tar hand om miljön.

Vi har diskuterat det här
med våra kunder-

-och har ett djupare samarbete
med dem.

Vårt arbetssätt innebär
att vi tar vårt ansvar som företag.

Det är viktigt...

Anledningen till att vi lyckades
med det här-

-var att toppcheferna var engagerade.
Det var viktigt.

Man delade inte bara ut
någon broschyr inom organisationen.

Vi har gjort uppföljningar varje månad
sen 2013.

Vi kan se att efter ett tag...

Först var det en lång startsträcka
för att övertyga människor.

Nu har vi gjort det,
och det är en del av företaget.

-Måste ledningen vara drivande?
-Definitivt.

Vad säger du om frågan
vi såg på skärmen?

Kan bara stora företag
genomföra förändringar i matindustrin?

I det här fallet
är storleken förstås viktig.

När man vill förändra något i samhället-

-måste man inkludera alla.
Alla har sin roll.

Samarbetet måste bli bättre
mellan stora och små företag.

Man kan ställa frågor på Twitter.

"Hållbarhet måste vara lönsamt,
annars är det inte hållbart."

Jag vill spinna vidare på storlek.

Stora företag har ett ansvar
att stödja mindre företag.

Matsäkerheten i Asien
är inte ett konkurrensutsatt område.

Storföretagen har ett ansvar
för att stärka logistikkedjan-

-genom att utbilda mindre företag.

Det pågår projekt som
The Global Food Safety Partnership-

-som sammanträder vid Världsbanken,
FAO och WHO.

De försöker att öka mindre företags
kapacitet och förbättra matsäkerheten.

Man använder kunskap från den
privata sektorn och utbildar företag.

När företagen blir mer effektiva
får de tillgång till fler marknader...

Du tar upp matsäkerhet, vilket
är en viktig fråga för många i Asien.

Det har förekommit tillsatser.

Förtroende för matindustrin
är skadat.

-Det är också en del av det här.
-Ja.

Ett exempel är Kina, där man
har haft problem med matsäkerheten.

Förra året införde man några
av de hårdaste lagarna någonsin-

-för att stärka matsäkerheten.

Det handlar om
att lagarna ska efterföljas-

-men också om konsumentbeteende.

En stor del av matsäkerheten,
framför allt i Asien-

-handlar om matkulturen, eftersom
den påverkar hälsa och nutrition.

Man har olika sätt att hjälpa folk
att förhålla sig till mat.

Det måste tas på allvar,
vilket man också gör.

Ett stort problem i Asien-

-är kroniska sjukdomar som diabetes-

-och att människor är överviktiga
men ändå undernärda.

Var kommer konsumenten in i bilden?

Du sa att någon högt upp
måste vara drivande-

-men konsumenten
måste ta ett visst ansvar-

-och begära mer av matindustrin
och stormarknaderna.

Det är inte bara upp till företagen.

Är konsumenterna intresserade
av att begära mer?

Visst. Vi tar Singapore som exempel.

Där kräver man mer transparens
genom exempelvis uppmärkning.

De har rekommenderat dagligt intag
och Healthy Choice-logon.

Det finns vissa kriterier
för att få använda den.

Konsumenterna vill ha det.

Deras konsumentbeteende
förändras till viss del.

På andra asiatiska marknader
handlar det om lokal matkultur.

Ibland har de multinationella företagen
fått hårdare kritik än de förtjänat-

-och den lokala maten innehåller ofta
mycket salt, socker och fett.

Regeringarna måste ta tag i det nu,
främst diabetesrisken.

Indier, kineser och malajer
är diabetesbenägna.

Man riktar in sig
på offentliga-privata samarbeten-

-t.ex. Asia Roundtable on
Food Innovation for Improved Nutrition-

-med Singapores hälsodepartement
och andra departement i Asien.

De vill studera vad övervikt
och kroniska sjukdomar kostar.

En rapport om det kommer i oktober.

Vilka åtgärder fungerar,
och vad behöver man göra?

För att återgå till lönsamheten:

I vilken utsträckning-

-kan konsumenter vara drivande
för den här sortens agenda?

Vill de faktiskt det?
Jag återkommer till en sak:

Det kommer exempelvis en sockerskatt
i Storbritannien om ett par år.

Indien har en sockerskatt.

Varifrån kommer initiativet?
Ska storföretagen...

Ni har många produkter
med mycket socker, som choklad.

Den är god men rik på socker.
Varifrån ska det komma?

Måste ni göra produkterna dyrare
eftersom de är onyttiga, eller vad?

Det här understryker
det vi har pratat om tidigare.

Problemet är så komplext att
flera inblandade måste engagera sig.

Nästa generation konsumenter
vill ha mer naturliga produkter.

Den trenden måste vi ta hänsyn till.
I slutändan arbetar vi för dem.

Regeringar har äntligen insett-

-att det är viktigt
med mer slagkraftiga regleringar.

Regelverken förändras,
och det är helt avgörande.

-Vi gillar det...
-Vi har en fråga där:

"Hur ska vi se på att den privata
sektorn lobbar mot sockerskatten?"

Det gjorde vi inte. Vi var tydliga med
att vi inte är emot skatter.

Vi påpekade att i vissa fall
har man hittat kryphål i sockerskatten.

Man får vara försiktig.
Skatter är inte nog.

Vi har i ökande grad tagit bort socker
från våra produkter i tio år.

Det här är viktigt. På kort sikt
gör vi det med hjälp av teknik.

På lång sikt måste vi gemensamt-

-få folk att vänja sig vid andra smaker.

Vi övergår från vad konsumenter vill ha
till vad de kanske behöver.

Socker är väldigt trevligt.
Ge ett barn socker så får du ett leende.

Vi måste leva upp till förväntningarna
och samtidigt göra det vi ska.

Vi är inte här för att utbilda planeten,
men vi kan bidra med vår kunskap-

-och förklara
att för mycket socker inte är bra.

Vad gäller Nestlé så är avlägsnandet
av socker, salt och vissa fetter-

-vårt för närvarande dyraste projekt.

Årligen gör vi om tusentals produkter-

-med det enkla målet
att göra dem nyttigare.

Mindre socker men samma smak,
alltså?

Just nu fokuserar vi på smaken.

Om vi kan få nutrition
som ett ämne i skolan-

-kanske i stället för neurovetenskap...
Vi kan lära framtida konsumenter-

-hur de ska förhålla sig till mat
och leva hälsosamt - att leva aktivt.

Det är delar av lösningen
på problemet som alla nu känner till.

Michael, vi pratade om
hur man kan tillmötesgå konsumenter-

-på ett sätt som får dem
att själva dra ner på sockret.

Vissa tar inte det ansvaret själva.

På tal om svinn och liknande:

Tetra Pak har många produkter
och är störst på ert område.

Många av era produkter
innehåller aluminium.

Det är så ni ser till att produkten
håller sig länge på hyllan.

Vad gäller er tekniska utveckling:

Kommer era förpackningar
någon gång bli helt förnybara-

-och inte bara återvinningsbara
som nu?

Vår drivkraft är något som vår grundare
Ruben Rausing sa redan på 40-talet:

"En förpackning
ska spara mer än den kostar."

Både ekonomiskt och miljömässigt.

Vi fokuserar på tre områden. Ett är
en förpackning som kan växa tillbaka.

Vi vill kopiera idén om förnybar energi
till förpackningsindustrin.

Kan vi skapa
en växtbaserad förpackning?

Förra året lyckades vi och lanserade
en helt växtbaserad förpackning.

Vårt andra fokus är återvinning.

Hela idén med slit-och-släng-samhället
har nått sin fysiska gräns.

Vi måste hitta sätt
att förhålla oss till återvinning på.

Här krävs det också
en ny sorts samarbete.

I t.ex. Tyskland har man en återvinning
på 60 % eller mer.

Det krävs lagstiftning
som uppmuntrar rätt beteende-

-teknologi som gör det billigt
och att konsumenten är medveten.

Vi avslutar med en snabb fråga.

Vilka är utmaningarna och hindren
i matindustrin-

-vad gäller att utveckla
hållbara agendor och affärsmodeller?

Vi börjar där. Matt.

Ur mitt perspektiv handlar det om
allmän hälsa och nutrition.

Övervikt och kroniska sjukdomar
är en väldigt komplex fråga.

Jag såg en kommentar på skärmen
som refererade till Star Wars.

Man nämnde den privata sektorn
på den mörka sidan.

Det är en svår situation. Övervikten
och de kroniska sjukdomarna ökar.

Nu har företagen gjort ganska mycket
för att förbättra sina produkter.

Det är nog dags att öka takten
och se till att fler företag-

-både multinationella och lokala...

-...hänger på.
-Azita.

Jag ser det som en fråga
om kommunikation och medvetenhet.

Om man ser till
sådant som olika menyer-

-och hur
man kan minska koldioxidavtrycket-

-från måltider eller menyer...

VI försöker nå fram
till gäster och föräldrar-

-med att det finns fler proteinkällor
än rött kött och mejeriprodukter.

Det handlar inte om utbildning,
utan om att få människor att förstå-

-att man kan använda andra källor
för att laga god mat.

Den individuella nivån är utmaningen.

Jag håller med - mina barn är hemska.
- Michael.

Jag har tre barn.

Det handlar om beteende
och tänkesätt, och det börjar med oss.

Kan vi leva med övertygelsen
att hållbarhet är det vi sysslar med?

Vi måste acceptera
att det är ett maratonlopp.

Det krävs många små steg och
förbättringar för att det ska fungera.

Ingen från butikerna är här
för att förklara godiset vid kassorna.

Med barn är det hemskt.
- Stefan?

Två snabba kommentarer
angående diskussionen på skärmen.

För oss är ett hinder hur vi uppfattas.

Det spelar ingen roll
hur bra mat vi gör-

-om folk ändå ser stora företag
som onda.

Allt vi gör blir svårt då.

Ur ett mer vetenskapligt perspektiv
försöker vi hitta en global lösning-

-för något som i slutändan
blir väldigt individuellt.

Vi vet, eftersom vi forskar på det,
att samma mat till två personer...

Två enäggstvillingar som får samma
mat kan reagera olika fysiologiskt.

Det blir nog
en stor vetenskaplig utmaning.

Tack för att ni har bidragit
med era perspektiv-

-på frågan om pengar,
affärsmetoder och hållbarhet.

Ni tror att det är möjligt
och har redogjort för hindren. Tack.

-Tack för mig.
-Tack.

-Tack.
-Tack så mycket.