Det finns absolut ingen som på allvar
drömmer om en gränslös värld.

Folk kan vilja flytta gränser,
ha dem mer eller mindre öppna-

-definiera om dem,
men alla vill ha gränser.

Frågan är var de går. Är det
nationen? Huset? Kylskåpet? Kroppen?

Var är din gräns? Den går nånstans.

Gränser är inte heller bara fysiska,
mellan länder eller olika områden.

Definitioner av ord
är en fråga om gränser.

Man ringar in vad ord betyder. Då är
ordet "gräns" i sig rätt spännande.

Det har samma rot som "gran".

Uppe i norra Europa var granskogar
ofta gränsområden. På andra språk-

-de som kommer från latin, engelska,
finns det många fler ord för gräns:

"Borders", t.ex. Samma ord som
vårt "spetsbårder", runt en krage.

Det är en typ av gräns.
Landgränser. "Confines."

"Medslut" bokstavligt talat,
"confini"-

-som både kan vara "gränser mellan
länder" och "instängd på ett område".

Och så ett av de viktigaste orden
vi saknar i svenskan: "frontier"-

-som inte bara är en gräns som
avgränsar, utan anger en riktning.

"On the frontiers of science",
"Star Trek", "beyond the frontiers".

Det här är grundläggande i amerikansk
självbild: expansionen vänsterut.

Pionjärer, "frontier", osv.

I överförd bemärkelse används det i
vetenskap, i rymdforskning, i kultur.

Det har ju varit ideal länge
"att ligga i framkant".

Det kan ju ändras om man upptäcker
att det inte går att komma vidare.

Gränsdragningarna rent politiskt
började ju med jordbruket.

När man börjar odla en viss täppa
måste man avgränsa den-

-så att inte vilda djur
och främlingar kommer in.

Alla känner till Kain och Abel,
Bibelns skildring av det här.

Kain blir bofast och omringar
sin täppa, där han odlar-

-medan Abel, favoritsonen,
är herde och går runt med fåren.

Och Kain slår ihjäl Abel.

Precis som Romulus, som bygger muren
som blir staden Rom så småningom-

-slår ihjäl sin bror Remus,
som hoppar över muren.

Det här är tydliga illustrationer
på ett mytiskt sätt-

-av hur bofasthet och nomadliv
står i motsättning till varandra.

Och i amerikansk populärkultur är det
ju helt centralt i västernfilmer-

-som handlar så ofta om dels
hur de "europeiska amerikanerna"-

-expanderar in över indianområdena,
och indianerna är nån sorts nomader.

Och sen filmerna där folk bor
på små gårdar ute i västern-

-och så kommer storgodsägarens
buffelhjordar.

Det är hela tiden samma konflikt,
som finns egentligen nu också-

-mellan bofasta med en bestämd plats
och de som rör sig över gränserna-

-och som vill komma in
i de här avgränsade områdena.

Lite mer etymologi. Det är roligt.
"Polis", "poleis", "stad", "politik".

Staden är ursprunget i politiken,
polisen en stadsvakt från början-

-och politik: "statsstyre",
helt enkelt.

"Kultur": det känner alla till att
det betyder "odling", vilket är kul.

Det är också knutet till den här
lilla täppan. Och så "civis":

"Medborgare" på latin. Det har en rot
som betyder "hem", "bädd", "älskad".

Civilisation, politik, kultur...

Allt har att göra med avgränsning,
odling, hem.

En bofast befolknings självbild,
historieskrivning, världssyn, osv.

Låt oss hoppa till början på vår egen
tid. Efter franska revolutionen-

-under 1800-talet, är nationalismen
en av Europas mest radikala rörelser.

När man tänker på nationalism
efter andra världskriget-

-ser man bara de värsta avarterna,
åtminstone i västvärlden.

Under 1800-talet var nationalismen en
mycket radikal rörelse, vars idé var-

-att alla människor i ett avgränsat
område i ett land, en nationalstat-

-skulle ha samma rättigheter,
rösträtt-

-medborgerliga rättigheter
och skyldigheter.

Skyldigheterna är ju skatt,
värnplikt och sånt oftast.

En fantastisk idé!
Och unik i världshistorien!

Problemet med avgränsningar är att
det alltid finns de som är utanför.

De utanför har inte del av
landets medborgerliga rättigheter.

Men även i länder har det varit så
att grupper har utdefinierats:

Judar, romer,
transsexuella, homosexuella...

De har utdefinierats ur gemenskapen.
Fördelen med nationalstatslösningen-

-är att idén kan vidgas,
som mänskliga rättigheter-

-till nya grupper.
Nåt att bygga vidare på, som öppnar-

-för större möjligheter för fler.

Skulle man avskaffa nationalstaten
i Sverige...

Det finns olika förhållanden i olika
delar av världen av historiska skäl.

Då skulle gränserna inte försvinna,
utan de skulle privatiseras.

Har man inte en offentlighet
som sköter gränsdragning, skydd-

-och rättssäkerheten, blir var och en
tvungen att sköta det själv.

Det kostar pengar.
De dyraste städerna att leva i-

-är de som inte har offentligt ordnat
avlopp, polis, säkerhet, osv.-

-i Afrika, Sydasien, Latinamerika.
Där är det dyrare att leva-

-än i London och New York för att man
saknar grundläggande samhällsservice.

Jag kollar på papperet...

När man pratar om Sverige i dag
är det känsligt-

-med återkommande påståenden om
att det inte finns nån svensk kultur.

De som attackerar de här påståendena
blåser ofta upp dem till halmdockor-

-om man nu kan blåsa upp halmdockor.
Men det är märkligt att påstå-

-att ett land eller en kultur
inte finns. Givetvis finns Sverige-

-och svensk kultur.
Samtidigt är nationell kultur alltid-

-vare sig man är i Sverige, Italien
eller Indien - nåt man skolas in i.

Det är inte villkorslöst. Om
Kalmarunionen aldrig hade upplösts-

-hade Sverige inte varit en
nationalstat och Norden hade varit-

-en annan typ av gemensam stat.
Nationalstat eller union-

-som Storbritannien.
Vad skulle vi prata för språk?

Svenskan hade inte varit den vi har
i dag, inte nationalskalderna heller.

Kalmarunionen upplöstes. Eller om
Finland varit en del av Sverige-

-eller skilts från Sverige
på nåt annat sätt-

-och blivit självständigt 1848-

-då den stora nationalistvågen
drog över Europa...

Allt det där påverkar hur det här
avgränsade området ser ut-

-och hur kulturen i vid och djup
bemärkelse utvecklas inom området.

Det är värt att reflektera över
när man är i Skåne-

-som inte har varit en del av Sverige
så länge, ur det långa perspektivet-

-men som ändå är utpräglat svenskt i
dag och en viktig del av svenskheten.

Nu reser man hur som helst.

Multinationella företag
jobbar i hela världen.

Vi är hopkopplade på ett fantastiskt
sätt. Det vet ju alla: Internet.

Facebook. Twitter. Folk gör nåt,
skriver nåt i en tidning i Danmark.

Plötsligt känner alla till det
i Pakistan. Roligt och opraktiskt.

Det gör att man har svårt att veta
var gränserna går-

-för vad som fungerar på allvar.

Det här omdefinierar hur gränserna
fungerar, vad de innebär.

Vilka lagar för yttrandefrihet t.ex.
som gäller.

I dag är vi underkastade amerikanska
yttrandefrihetslagar, ironiskt nog.

Och amerikanska företag,
som äger en stor del-

-av den gemensamma offentligheten.
Det skapar speciella situationer-

-där vi inte kan göra så mycket åt
vad de tillåter eller förbjuder.

Om de tillåter hat,
men förbjuder nakenbilder, t.ex.

Även om gränser förändras
och omdefinieras-

-kommer de aldrig att försvinna.
De kan flyttas och omdefinieras-

-men det kommer alltid
att finnas gränser.

Mellan religiösa grupper
och etniska grupper.

Mellan folk som vill stöta ut andra
eller hålla sig för sig själva.

De kan samverka
eller motverka varandra-

-men det kommer inte att försvinna.
Min uppfattning är-

-att mänskliga grundläggande
egenskaper-

-allt som har att göra med makt, sex,
gränser och inte går att avskaffa-

-måste man göra sig medveten om,
lära sig att förstå och hantera.

Jag är absolut emot utopiska idéer.
Det kommer aldrig nån ny människa-

-eller nån gränslös värld-

-utan vi måste omförhandla hur det
fungerar, men det försvinner inte.

Är man naiv inför det tror jag
att man är farligt ute, faktiskt.

Tack så mycket, Torbjörn.