Numera har regeringstrogna
feministiska grupperingar-

-grupper för kvinnors rättigheter,
approprierat feministiska begrepp.

De talar om kvinnors "empowerment"
och uppmärksammar 8 mars.

Jag vill inleda med att lyfta fram
två saker om makt och motstånd.

För mig som har undersökt frågan om
makt och motstånd på olika ställen...

Jag har forskat
på akademisk feminism.

Institutionaliseringen
av genusvetenskap-

-var området för min avhandling.
Sen har jag undersökt...

...etablerade, institutionaliserade
i statstrukturerna-

-stora kvinnoorganisationer.
Exempelvis Sveriges Kvinnolobby-

-och motsvarande i Norge och Danmark.

Jag har undersökt gräsrotsaktivism.

Antirasistisk feminism
och hbtq-feminism.

Jag har undersökt feminism. Då blir
frågan om makt och motstånd central.

Då... Med inspiration från Foucault,
förstår jag makt och motstånd-

-som att de befinner sig i ett
spänningsförhållande till varandra.

Enligt Foucault
är makt utan motstånd endast lydnad.

Det har inspirerat mig: Att motstånd
kan ses som överlägset makt.

Det innebär att maktrelationer...

Då motstånd ses som överlägset, måste
makt anpassa sig efter motstånd.

Motstånd är inte fristående makt,
de är i förhållande till varandra.

Motståndet blir ett svar
på maktens föränderlighet.

Man kan säga att motstånd
provocerar och sporrar makt.

Motståndet drar fördel
av maktens svagheter eller brister.

Ett exempel är rösträttsrörelsen,
när kvinnor ställde krav-

-på allmän och lika rösträtt.

Det bottnade i insikten att allas
lika rättigheter inte hade uppfyllts-

-förrän också kvinnor fick rösträtt.

På det sättet
drog rösträttskvinnorna fördel-

-av maktens anspråk på fullkomlighet-

-genom att betona dess ofullkomlighet
för att kräva sina rättigheter.

Makt och motstånd kan inte analyseras
fristående från varandra.

Den andra saken jag vill säga-

-är att effekterna av motstånd
också är oförutsägbara.

Även om aktörer som utövar motstånd-

-har ett mål om vad de vill uppnå,
så har de inte full inblick-

-i den sociala dynamik som
sätts igång när de utövar motstånd.

Därför måste motståndets effekter
förstås som en räcka av händelser-

-i en bredare kontext,
som motståndet kommer till uttryck i.

De här funderingarna
ligger till grund för min forskning.

Det är positivt, då det finns
en förhoppningsfull framåtriktning-

-i idén om motstånd som överlägset.
Det är grunden för min forskning.

I min forskning
om transnationella utbyten-

-i kampen för kvinnor
och hbtqi-personers rättigheter-

-har jag börjat intressera mig
för produktionen av det politiska.

Vad det politiska är
och hur det kommer till uttryck.

Jag har intresserat mig
för gränserna för det politiska.

Vad som hamnar utanför,
och vad som hamnar innanför.

För att illustrera gränserna,
lyfter jag här fram tre fenomen.

Den ofrivilligt politiska,
och politik med litet p.

Liksom frågan om
att hitta den rätta politiska formen.

Den ofrivilligt politiska-

-är en figur som mot sin vilja
görs till en politisk aktör.

Den blir föremål för samhällets
idéer om rättighetsanspråk-

-trots att personen själv
inte vill bedriva en politisk kamp.

Exempel på grupper där vi kan finna
dem är exempelvis muslimska kvinnor.

Eller asylsökande hbtqi-personer.

Politik med litet p-

-syftar på hbtqi-aktivister som inte
uppfattar sitt arbete som politik.

De beskriver det som servicearbete,
eller communityskapande arbete.

Att hitta den politiska formen
syftar på minoritetsorganisationer-

-som jobbar med... Begreppet kommer
från en norsk och dansk kontext.

I Sverige används inte
begreppet minoritet lika uttalat.

Minoritetsorganisationer
kan samla asylsökande, invandrare-

-eller rasifierade.
Personer som på något sätt andragörs-

-i den normativa förståelsen
av vilka samhället tillhör.

Att de beskriver hur de behöver jobba
på att hitta formen-

-i mötet med politiker, är
en framträdande tendens hos grupper-

-som jag har följt.
De behöver också hitta en plats-

-i strukturen
för att förhandla med politiker.

De institutionella kanalerna.

Där behöver de jobba
på att hitta den politiska formen.

De här tre begreppen eller fenomenen-

-som jag kommer prata kring
i föreläsningen-

-kommer jag föreslå synliggör behovet
av ett nytt politikbegrepp.

Bortom politiska fetischer,
dess inkluderingar och exkluderingar.

Jag utgår då
från Antonio Gramscis beskrivning-

-av politik som ett pedagogiskt
laboratorium för ett nytt samhälle.

Ett sånt pedagogiskt laboratorium
samlar olika praktiker.

Politiska praktiker,
sociala, kulturella och religiösa.

Det riktar sig mot marginaliserade-

-som lär sig att stärka sitt
engagemang för social förändring-

-och utveckla nya sätt att leva ihop
som samhälleligt kollektiv.

Varför detta behövs,
kommer jag att diskutera-

-och i synnerhet återkomma till
mot slutet av presentationen.

Till att börja med så...

...vill jag säga nåt om
utgångspunkterna för min forskning.

Som jag sa inledningsvis, har
min tidigare forskning handlat om-

-akademisk feminism-

-och gräsrotsrörelser
inom feministiska och hbtqi-rörelser.

Några insikter som jag har dragit
när jag har jobbat med frågorna-

-är att mycket forskning
och kunskap om feministiska rörelser-

-har riktat in sig
på dess påverkan på nationer-

-och dess påverkan på staten,
i synnerhet välfärdsstaten i Sverige.

Mindre uppmärksamhet
bland forskare...

Det fick mig att börja undra över-

-det faktum att jag bara undersöker
en svensk kontext eller nordisk...

Jag använde ett transnationellt
perspektiv på en nordisk kontext.

Det fick mig att börja se vikten
av att ifrågasätta nationalismen.

Röra mig bort från nationens gränser-

-som en given avgränsning
för forskning.

Det har ägnats lite uppmärksamhet
inom forskning om feminism-

-och kvinnorörelser.

Detta trots att vi befinner oss
i en intensiv globaliseringsfas-

-och att vi vet att maktrelationer
inte begränsas av nationella gränser.

Jag blev väldigt inspirerad
av Diana Molinari-

-som har fått
det här fantastiska priset i dag.

Som betonar betydelsen
av att röra sig bortom nationen.

Det har fått mig att ställa frågor
om globaliseringens betydelse-

-för rättvisekamper på olika platser.

Om globalisering är ett resultat
av interaktioner över jorden-

-sociala, kulturella,
ekonomiska och politiska...

...så är det viktigt att anlägga
ett transnationellt perspektiv-

-för att belysa
de komplexa fenomenen.

För att undersöka
hur makt rör sig över gränser-

-men också hur motståndskoalitioner
skapas över gränser.

Det var det ena som fick mig att
ställa frågor kring globalisering-

-som interaktioner över jorden
som rör sig i olika riktningar.

Som utformas i en kritik mot de
som är negativa mot globaliseringen.

Det finns en kritik mot den-

-som att den förstärker
olika maktcentra i världen.

Jag vill betona att den också givit
möjlighet för motståndsrörelser-

-att utvecklas och öka sitt samarbete
över nationella gränser.

Dessutom
skapar det oanade koalitioner-

-genom samband man upptäcker då man
använder transnationella perspektiv.

Det var den ena utgångspunkten.
Den andra, som jag formulerade-

-efter mina forskningsprojekt
om feminism-

-var att jag upptäckte
att generellt så har staten-

-inom feministisk forskning
setts som hierarkiskt överordnad-

-och distanserad från feministiska
rörelser eller civilsamhället.

Staten kunde beskrivas
som att den ansågs negativt inställd-

-eller ineffektiv-

-i arbetet med att bemöta eller
förändra olika problem i samhället.

Som våld, otrygghet, diskriminering.

Man lyfter fram att civilsamhället
eller dess representanter-

-ansågs ha en starkare trovärdighet
och vara mer effektiva-

-i att komma tillrätta
med olika identifierade problem.

Idén om staten som hierarkiskt
överordnad har skapat en bild-

-av en repressiv stat
och en frigörande marknad.

På ett dikotomt sätt.

Den distans som har skapats
mellan staten och civilsamhället-

-innebär att staten är den man riktar
sig till med krav på förändring.

Huvudsakligen
genom att kräva lagstiftning.

I den forskning som jag gjorde-

-på etablerade kvinnoorganisationer
i de skandinaviska länderna-

-upptäckte jag att det inte stämmer.

Tvärtom är relationen
mellan stat och civilsamhälle...

Den måste beskrivas som flytande,
rörlig och överlappande.

Till exempel fann jag att
kvinnoorganisationer kunde säga...

Det här är alltså
stora paraplyorganisationer.

Det betyder att
de samlar organisationer under sig.

40 kvinnoorganisationer under sig.

De kunde säga "vi har ingen kontakt
med våra 40 000 medlemmar".

40 000 medlemmar. "Däremot
träffar vi politiker varannan vecka."

Den beskrivningen blev ögonöppnande.

Den här förståelsen av att staten
är distanserad kan inte stämma.

Nånting annat är på gång, som fick
mig att vilja undersöka relationerna-

-mellan civilsamhället och staten,
eller mellan det lokala, nationella-

-regionala och transnationella.

För att undersöka det,
använde vi i forskningsprojektet-

-en flerskalig ansats,
en "multi-scalar approach"-

-som intresserar sig för att studera
de här överlappande utbytena-

-mellan olika nivåer.

Med de här utgångspunkterna,
undersöker vi i projektet-

-hur kvinnor och hbtqi-grupper-

-kämpar för rättigheter i Ryssland,
Turkiet och Skandinavien.

Vi gör det
genom en multisituerad etnografi.

I den ingår fältarbete, intervjuer,
text- och bildanalyser-

-digital etnografi.
Deltagandeobservationer.

Vi gör fältarbete med olika aktörer
på olika platser. Vi går djupt in-

-och zoomar ut. Vi rör oss också...

...mellan olika länder
och olika nivåer i de länderna-

-och olika typer av organisationer.
Gräsrotsorganisationer, nationella-

-eller transnationella.

Vi vill fånga det större system
som interaktionerna är en del av.

Vi tänker kritiskt genom kontexten.

Vi använder kunskapen vi får i
en kontext för att förstå och belysa-

-vad vi ser i en annan kontext.

Jag vill säga varför jag valde
att undersöka de här tre kontexterna.

Turkiet, Ryssland
och de skandinaviska länderna.

Först kan jag säga att ländernas
politik för mänskliga rättigheter-

-förstår jag som ett resultat
av deras geopolitiska strategi.

Till exempel i Turkiet.

Numera har regeringstrogna
feministiska grupperingar...

...grupper för kvinnors rättigheter,
approprierat feministiska begrepp.

De talar om kvinnors "empowerment"
och uppmärksammar 8 mars.

Det de gör är att stärka agendan för
Erdogans idé om könskomplementaritet.

För detta
får de också bidrag från EU faktiskt.

Rysslands politik å andra sidan
är en direkt konfrontation-

-med så kallade västerländska värden.

Frågan om sexuella rättigheter
och kvinnors rättigheter.

Lagar förbjuder organisationer
som uppfattas arbeta politiskt-

-att ta emot finansiering
från utlandet.

De har upprättat antipropagandalagen-

-som förbjuder information
om icke-heterosexuella...

Förekomsten av icke-heterosexualitet
för minderåriga.

De skandinaviska länderna bär upp
en självbild som globala föregångare-

-i frågan om kvinnors
och hbtqi-personers rättigheter.

Samtidigt som en skarp kritik
riktas mot den beskrivningen-

-på grund av en växande rasism,
islamofobi och antimigratism.

Ofta kvinnor, feminister, queera
personer med migrationsbakgrund-

-protesterar mot de normativa
förväntningar på genus och ras-

-som skapas i de här länderna.

I projektet frågar vi oss:
Hur förhåller sig människor-

-till denna geopolitiska verklighet
på lokal nivå?

Inom och bortom dessa polariserade
geopolitiska strategier?

Vi intresserar oss
för vardagliga situationer.

Målsättningen med projektet
är att utvidga förståelser-

-av demokrati och rättigheter.

Vi vill undersöka modeller
för transnationell solidaritet.

I vår multisituerade etnografi-

-där vi bland annat följer människor,
politiska event-

-och kampanjer på olika platser...

...har vi intresserat oss för
människors relationer och utbyten.

I stället för att undersöka
avgränsade geografiska områden.

Även om specifika nationalstater-

-såsom Turkiet eller Ryssland,
eller regioner som Skandinavien-

-är vår utgångspunkt, vill vi
nå bortom det nationscentrerade.

Och fånga transkulturella
och transnationella utvecklingar-

-spänningar och solidariteter
inom feministisk och hbtqi-aktivism.

I det engagemanget uppfattar inte vi
de här länderna och regionerna-

-som oberoende av varandra.
Vi ser dem som sammanlänkade.

Vi undersöker hur sambanden påverkar
feministiska grupper på olika sätt.

Det flerskaliga perspektivet,
"the multi-scalar approach"-

-gör att vi kan upptäcka praktiker
som rör sig över olika nivåer.

Regionalt, lokalt, nationellt
och transnationellt. Och globalt.

Och få syn på politik
utanför de platser vi förväntar oss.

Vi undersöker vardagliga erfarenheter
och intersektionella nyanser...

...genom att uppmärksamma
hur maktrelationer uttrycks-

-genom till synes
otänkbara transnationella-

-och intimt kroppsliga och känslo-
mässiga erfarenheter och samband.

I forskningsmaterialet som vi samlat
in i Ryssland och Skandinavien...

Jag fokuserar på de två platserna
i den här presentationen.

I det materialet
möter vi ett liknande tema.

Vissa aktivister var ovilliga att
beskriva sitt arbete som politiskt-

-eller kalla sig själva aktivister.

Att som hbtqi-person inte
definiera sig som en politisk aktör-

-i Skandinavien med dess rättigheter
kring samkönade förhållanden-

-kanske inte verkar förvånande.

Men vi mötte en liknande ovilja
bland hbtqi-personer i Ryssland.

Dessutom, i Skandinavien
beskriver mina deltagare-

-som är queera muslimer,
rasifierade queera personer-

-hbtqi-personer
med migrationserfarenhet-

-att de möter misstänksamhet,
diskriminering, hat och våld-

-från en blandning av olika grupper.
Statliga auktoriteter, lärare-

-potentiella arbetsgivare
och medlemmar av queer-community.

Minoritetsorganisationer har svårt
att komma till tals inom politiken.

Vi började intresserade oss
för produktionen av det politiska.

Dess inkluderingar och exkluderingar.

Det finns en uppdelning
mellan en antagonistisk aktivism-

-respektive en diskurs-
och community-orienterad aktivism.

Den uppdelningen har sin grund i en
traditionell förståelse av politik.

Där sociala rörelser
förväntas rikta krav mot staten-

-i kampen för rättvisa.

I Skandinavien och Ryssland fanns
en idé om att viss typ av aktivism-

-inte var politiskt arbete.
Både inifrån aktivistiska kretsar-

-och utanför dem.

Denna förväntan
på nåt som var "riktig politik"-

-fick vissa
att omförhandla den statscentrerade-

-förståelsen av politik.

Det är här
som metaforen politik med litet p...

...blir en användbar bild för att
hävda att communitybaserad aktivism-

-är politisk, men på ett annat sätt-

-än den som utmanar staten
och den storpolitiska sfären.

Till exempel Yan,
en moskvabaserad hbtqi-aktivist.

Hon förklarar för oss att
hon bytte fokus från gatuprotester-

-till community-aktiviteter
på grund av otrygghet och stress.

Medvetenheten
om vikten av aktivistiskt arbete-

-gjorde att hon försökte
hitta andra former för deltagande.

Hon och partnern
grundade ett resurscenter-

-som ger psykologiskt
och socialt stöd till hbtqi-personer.

Hon ser inte arbetet som politiskt,
men säger efter viss tvekan:

"Tja,
vad vi gör är förstås aktivism."

"Men inte politisk aktivism."

"Även om det på djupet
är en fråga om politik med litet p."

"Jag vill hjälpa en person
att ta en aktiv position"-

-"i förhållande till sitt eget liv."

"Inte att föra över nån ideologi,
utan att den förstår"-

-"att man kan påverka sitt liv.
Och detta handlar om politik."

"Det är den mest betydelsefulla
typen av politik i Ryssland i dag."

Det Yan lyfter fram, är att det som
först inte uppfattas som politiskt-

-kan ha en betydelsefull
politisk innebörd i längden.

Idén om politik med litet p synliggör
att begreppet är kontextspecifikt.

Det som inte uppfattas som politiskt
på vissa platser-

-uppfattas på ett annat sätt
i andra kontexter.

I Norge deltar jag
i en kurs om sex och samlevnad-

-arrangerad av en Skeiv verden, för
hbtq-personer med minoritetsbakgrund.

Abu har kommit till Norge från Iran.

Abu flydde av politiska skäl,
inte för att han är gay.

Även om det var farligt
att leva som homosexuell.

På frågan om han har
ett politiskt engagemang, svarar han:

"Nej, jag ser mig inte som politisk.
Jag vill bara vara med min partner."

Nikki, en kursdeltagare
som kom från Syrien, beskriver:

"Om jag inte är öppen,
betyder det att jag skäms för det."

"Jag skäms inte för det,
det är nåtning jag är stolt över."

De ser inte sig själva som
att de bedriver politiskt arbete.

Trots det
framträder deras uttalanden-

-som djupt politiska på en global
arena präglad av såväl homofobi-

-som homonationalism.

Figuren den ofrivilligt politiska
synliggör-

-hur vissa personers vardagsliv
blir politiska i specifika kontexter.

Till synes oberoende
av personernas egna drivkrafter.

De politiseras.

Dana på Skeiv verden-

-beskriver att de
ser på organisationen som politisk-

-men att de behöver jobba mer
på att hitta den politiska formen.

De behöver lära sig
vilken sekreterare-

-hör ihop med vilken politiker.

På vilka sätt kan man prata
med olika personer inom politiken.

Det vilar nåt gammalt över
de politiska strukturerna. Hon säger:

"Politik är viktigt. Vi kan
bli bättre på att jobba politiskt."

"Vi har lagt mycket tid
på att hitta formen."

"Det är nåt gammalt
över strukturerna här."

"Sociala rörelser leds av personer
knutna till partierna. En allians."

"Det är gamla vita homomän.
De har hållit på i 40 år"-

-"och försäkrar sig om att de omnämns
i de politiska texterna."

"Vi är långt ifrån
att tänka att vi är där."

"Att arbeta för minoritetsgrupper",
fortsätter Dana-

-"innebär att hantera en förväntan"-

-"att vi ska
berätta offerhistorier i media."

"Till skillnad från privilegierade,
som kan presentera en fackrapport"-

-"i kraft av sin kompetens."

Hon bryr sig om de hon möter
och följer sitt hjärta i arbetet.

Hon vill använda den drivkraften
för att skapa en systemändring.

Utan att "producera
ett socialt pornografiskt element".

En offerhistoria. Danas vilja
att hitta den politiska formen-

-uttrycker en ambition att anpassa
sig till en statsorienterad politik.

Att hitta den politiska formen
är också att infria förväntningar-

-om vem som får göra anspråk
på rättigheter och hur.

Då framträder en komplex bild
där politiska kanaler-

-domineras av vissa sociala rörelser
som inte vill förlora sin position.

Det politiska budskapet måste infria
vissa förväntningar för att nå ut.

I det här fallet migranter
som offer för förtryckarregimer-

-och den norska staten som välgörare.

Inom den rådande förståelsen
av det politiska-

-ser vi i vår forskning
att de som inte kan utnyttja-

-rådande politiska strukturer-

-eller normer om genus
för att bedriva rättighetspolitik-

-har små möjligheter
att få sina krav på förändring hörda.

De som försöker utvidga dessa normer-

-genom att arbeta för social rättvisa
bortom snävt juridiska ramverk-

-betraktas sällan av sig själva
eller andra som politiska aktörer.

Det förknippas med krav på juridiska
rättigheter ställda till staten.

De gränser som dras
av aktörer omkring riktig politik-

-och att hitta den politiska formen,
synliggör vem som hamnar utanför-

-definitionen på
vad som är politiskt.

Dessa gränser berör politikens form.

Som ett resultat
av en repressiv situation i Ryssland-

-bestämde sig Yan
för att sluta med gatupolitik.

I stället ville hon ägna sig
åt samtal och stöd-

-för att få folk att inse
att de kan förändra sina liv.

Även om Yan såg det
som det viktigaste politiska arbetet-

-uppfattades det inte som riktig
politik av henne själv eller andra.

Gränsdragning kring det politiska
handlar också om politikens innehåll.

Vilken typ av politiska krav
som kan ställas och hur.

I Danas fall nådde de inte ut
med information eller fick bidrag-

-om de inte hade en offerberättelse-

-där den norska staten
kunde bekräftas som välgörare.

Gränsdragning kring politik,
och riktig politik då-

-handlar om dess struktur
och tillgång till etablerade kanaler-

-för ett utbyte
mellan civilsamhället och staten.

Medan sociala rörelser
med en historiskt nära relation-

-till politiker och etablerade
partier, utnyttjar sina nätverk-

-för att upprätthålla
en god förhandlingsposition-

-hamnar icke-etablerade utanför.
De samlar ofta minoritetsgrupper.

Exemplen visar att gränsdragning
kring var som är "riktig politik"-

-begripliga politiska krav-

-och vem som får tillgång
till etablerade kanaler-

-är det som producerar det politiska.

Det politiska ger upphov till
en särskild sorts idé om politik-

-som är historiskt
och geografiskt specifik.

I mitt intresse för att undersöka
produktionen av det politiska-

-har jag influerats
av Antonio Gramsci.

I hans teori om
den integrerade staten, betonar han-

-att det måste finnas anspråk
på att nå politisk hegemoni-

-innan det görs försök
att nå statsmakt eller dominans.

Denna kamp om hegemoni
är en kamp mellan olika grupper-

-om definitionen av det politiska.

Om vad som kan sägas
utgöra politikens natur.

Enligt Gramsci, trots att staten är
en plats för repression eller tvång-

-finns det inte nåt essentiellt bra
eller dåligt med staten.

Staten är inte nåt annat-

-än en reflektion av den hegemoni
som skapats i civilsamhället.

Därför kan staten
uppfattas som transformativ-

-genom de möjligheter till förändring
som skapas i mothegemoniska rörelser.

Idén om politik med litet p,
och den ofrivilligt politiska-

-och inte så lyckade försök att hitta
den politiska formen bland deltagare-

-har hjälpt oss att förstå
hur etablerade kvinnoorganisationer-

-eller hbtqi-organisationer-

-har bidragit till att skapa
politikens form och struktur-

-genom att upprätta organiska band
mellan statsapparaten och sig själva.

Genom idén om att social förändring-

-bör ske genom dessa kanaler
med krav riktade mot staten-

-drar dessa aktörer gränser
kring vad som är riktig politik.

Förlåt...

Så skulle jag avslutningsvis
vilja sätta lite mer press-

-på begreppet det politiska,
som öppnats upp genom våra möten.

Jag ser behovet av att
ifrågasätta idén om det politiska-

-som en ontologisk grund för politik.

Begreppet det politiska...

...har förts fram
av postmarxisten Chantal Mouffe-

-med influens
från Carl Schmitts teorier.

Enligt Mouffe
beskriver det politiska-

-den alltid närvarande möjligheten
till antagonism.

Det politiska uppfattas som en
autonom sfär av mänsklig aktivitet-

-avskild från andra autonoma sfärer,
såsom det sociala, det ekonomiska-

-det estetiska och så vidare.

Varje politisk akt
kommer från den här logiken-

-och dess betydelse av det politiska
som antagonism eller konflikt.

I Mouffes teori handlar politik om...

...att tämja denna antagonistiska
dimension och göra den till agonism-

-som hon kallar det.

Att skapa ett förhållande mellan
åsiktsmotståndare och inte fiender-

-men fortfarande starkt nog
att mobilisera politisk passion.

Den här teorin har blivit populär
bland samtida feministiska forskare-

-genom dess teoretiseringar
kring hegemonisk kamp.

Termer såsom agonistisk pluralism,
konfliktfylld konsensus-

-eller passionerad politik
är populära.

Som ett politiskt ideal
i feministisk forskning-

-funkar detta begrepps relation till
det politiska genom att det döljer-

-de praktiker som inte antar
dessa familjära former.

Ta de som jag har pratat om-

-som av olika skäl inte kan placera
sig på den politiska sidan-

-i uppdelningen mellan antagonism
och communityskapande arbete.

Eller de som inte formulerar
begripliga politiska krav-

-eller inte får tillgång till
de kanaler där politik förhandlas.

De här fenomenen visar begränsningar
i den här idén om det politiska.

Det politiska
som ett fundament för politik-

-uttryckt i en autonom sfär
av mänsklig aktivitet.

De här begränsningarna
indikerar att det politiska-

-snarare än
att vara ett ontologiskt fundament-

-bör förstås som historiskt skapat
genom institutionella former-

-som i sin tur
har godkänts av politiska filosofer.

Det politiska knyts till aktiviteter
utförda i hegemoniska institutioner-

-det vill säga genom de relationer
som har formaliserats genom staten-

-med en uppdelning mellan det
politiska, sociala och ekonomiska.

Med insikt
om de djupt rasifierade strukturer-

-som präglar statliga institutioner-

-och med förankring
i vårt fältarbete i olika kontexter-

-förstår vi utifrån det arbetet
behovet av ett nytt politikbegrepp-

-bortom statscentrism, som lägger sig
vid sidan av dagens fokus-

-på juridiska rättigheter och
demokratins normativa förväntningar-

-på det rättsbärande subjektet,
dess geografi och historia.

Inspirerad av Gramscis kritik av det
politiska som spekulativt begrepp-

-som redan har uppnåtts
av den borgerliga hegemonin-

-vill vi lyfta fram ett
politikbegrepp som härleds från...

...de motståndspraktiker som kan ge
upphov till en annan slags politik.

Enligt Gramsci finns det
två typer av politiskt ledarskap.

En typ som upprätthåller distans
mellan de som leder och blir ledda.

Och en typ som hjälper de som leds
att uttrycka sitt engagemang-

-för en sociopolitisk transformation.

Där behöver ledarna lära från folket
i en pågående process-

-där utbildarna själva är utbildade,
med en hänvisning till Marx.

Politik med litet p,
dess idéer om att relationer-

-kan lägga grunden till en
systemändring, som jag har pratat om-

-bygger på en idé om politiskt
ledarskap som utvecklas i samspel-

-mellan de som leder och blir ledda.

En politik som följer från ett sådant
ledarskap innehåller, enligt Gramsci-

-olika typer av praktiker.

Politiska, sociala, kulturella
och religiösa.

Marginaliserade grupper
kan kollektivt-

-utveckla sitt engagemang
för social förändring-

-och lära sig nya sätt att leva ihop
som samhälleligt kollektiv.

Att delta i såna praktiker får oss
att förstå politik på ett nytt sätt.

Tack så mycket.

Textning: Johannes Hansson
www.btistudios.com