Undervisningen ska vi inte ha
på onsdagar mellan nio och tio.

Det ska vara
en integrerad del i verksamheten.

Då öppnar det upp för att använda sig
av de spontana händelserna.

Hej, allihop!
Vad roligt att se er här i dag!

Jättekul att få vara här.

Jag var på Förskolesummit
redan 2017-

-och tyckte att det var en jättebra
arena för möten och nya kunskaper.

Kanske lite nya insikter och tankar.

Så jag är jätteglad
att få vara tillbaka här igen 2019.

I dag ska vi prata om
mitt favoritämne.

Undervisning tillsammans med
de allra yngsta förskolebarnen.

Jag ska snart presentera mig själv,
men jag tänkte börja med-

-hur det kommer sig
att jag är så intresserad av-

-undervisning för förskolan-

-och konkret hur man skulle kunna
göra när man undervisar de yngsta.

För mig själv startade det
väldigt mycket hösten 2016.

Då kom Skolinspektionen
med en av sina granskningsrapporter.

Ni kanske kommer ihåg
att under tre år-

-hade de ett särskilt fokus
på förskolans verksamhet.

De granskade den utifrån olika fokus.

Vid vissa tidpunkter spottade de
ur sig olika granskningsrapporter.

Den som jag pratar om
tror jag kom i oktober 2016.

Den handlade om
undervisning i förskolan.

Christian pratade också mycket
om den här granskningsrapporten.

Jag var nog inte ensam om att nästan
uppleva den som en smäll på käften.

För jag hajade till väldigt mycket
när jag läste den.

Just utifrån att det handlade om
undervisning för förskolan.

Jag upplevde
att det blev en väldig krock-

-mellan den bild som jag hade av
undervisning och vad det ska vara...

Det krockade väldigt mycket med
mina erfarenheter som förskollärare.

Den bild som jag hade-

-var att det handlade om en ensam
lärare som stod vid en kateder-

-i alla fall framför en tavla-

-framför en grupp som satt tyst,
uppmärksamt och riktat mot läraren-

-som hade en väldigt lång monolog,
som pratade och pratade.

Lite som vi sitter här.
Det hade jag som bild.

Det handlade undervisning om för mig.

Och så tänkte jag: "När jag är
förskollärare, hur brukar det vara?"

Då brukar det inte vara så här.
Jag tror att jag kan dra till med:

Det är aldrig så att barnen sitter
så här tysta, uppmärksamt och artiga-

-och tittar på mig som förskollärare.

För de vill vara delaktiga.
De vill vara med. De vill berätta.

"Fröken, på vägen till förskolan
såg jag en mask."

"Fröken, min farmor säger att..."
Och så vidare. De vill ha en dialog.

Om jag inte lyckas fånga barnen när
jag har aktiviteter, går de därifrån.

De sitter inte så artigt kvar
även om jag skulle vara tråkig.

Därför krockade det för mig.

Det med min bild och min erfarenhet
som jag hade kring undervisning-

-och hur man skulle kunna jobba
med barngrupp i förskolan.

Så jag har fått jobba med min egen
förståelse och mitt sätt att tänka-

-kring undervisning.

Och jag utgår väldigt mycket själv...

I dag tänker jag utifrån vad vi har
att förhålla oss till i styrdokument.

Jag tänker att det är
en väldigt bred definition-

-som öppnar upp för väldigt många
olika sätt att göra undervisning på.

Väldigt många sätt att undervisa på.

Så jag tänker att det finns
väldigt mycket möjligheter-

-när vi tar oss an
undervisning i förskolan.

För styrdokumenten berättar inte
hur vi ska göra.

Utan det är vi professionella
som ska sätta vår egen agenda.

Vi ska fylla begreppet med innehåll
så att vi med rak rygg kan säga:

"Jag undervisar i barngrupp
i förskolan."

Vi ska fylla begreppet med innehåll
som rimmar väl-

-med den pedagogiska verksamhet
som vi har i förskolan.

Sen tycker jag
att undervisning är bra.

För vi i förskolan är duktiga på-

-att titta på barnen och rikta ljuset
mot barnens lärprocesser.

"Vad gör barnen? Vad riktar de sitt
intresse mot i den här aktiviteten?"

Men vid undervisning behöver vi
också rikta ljuset mot oss vuxna-

-och vad vi gör tillsammans
med barnen i verksamhet.

Det tycker jag är väldigt bra
med undervisning.

De här bilderna som jag har uppe
på en väldigt stor skärm...

Det här är bilder från mina studier
som jag har genomfört.

Alla är inte publicerade än.

Till höger ser ni...
Jag hoppas att ni kan se.

Eftersom det är faktiska personer
måste de vara avidentifierade.

Då måste man göra
konstnärliga effekter-

-så att man inte ska kunna se
vilka som är med.

Det är därför de är lite otydliga.
Jag hoppas att ni ser ändå.

Annars får ni hojta till.

Bilden till höger är en matsituation.

Här sitter en barnskötare
med tre barn och äter.

Man pratar om mjölk,
och man använder olika språk.

Både arabiska och svenska.

Och man skulle där kunna ha en
undervisningssituation, tänker jag.

På den vänstra bilden sitter
en förskollärare med två barn-

-i en planerad lärmiljö.

Man har byggt upp lärmiljön
utifrån hälla och mäta.

Här ska barnen utveckla en förståelse
för olika matematiska begrepp.

De kategoriserar de här ärtpåsarna
i olika...

Jag tror att det är påsar.
Utifrån färg.

Här tänker jag också att det skulle
kunna vara en undervisningssituation.

Det behöver inte vara undervisning
men skulle kunna vara det.

Jag har en bred definition av
vad undervisning skulle kunna vara-

-eftersom jag går utifrån
definitionerna i våra styrdokument.

Vi ska gå igenom dem alldeles snart.

Det här är bara för att ge er lite
bilder av hur det skulle kunna se ut.

Det här är lite av min egobild.

Det är alltid bra
när man ska stå och prata inför folk.

Här ser ni
lite av det som jag har skrivit.

Jag är som sagt förskollärare-

-och framför allt har jag jobbat
i verksamheter med flerspråkiga barn.

Jag har aktivt sökt mig
till den typen av verksamhet.

Kommunikation, språk och interkultur
tycker jag är väldigt spännande.

Sen har det också blivit så
att jag har jobbat med de yngsta.

Det är mina hjärtefrågor,
kan man säga.

Flerspråkiga barn och de yngsta.

Jag har tagit med mig mina
hjärtefrågor nu när jag forskar.

Därför handlade min uppsats om-

-kommunikation
mellan de yngsta förskolebarnen.

Jag har skrivit en bok för Gothia
Fortbildning om toddlare i förskolan-

-och hur man på bästa sätt
kan stimulera, utmana och främja-

-de yngsta barnens utveckling
och lärande.

Jag har också publicerat min första
artikel i ett temanummer för barn.

Tidningen heter Barn. Temanumret
handlar om undervisning i förskolan.

Här var Christian Eidevald
och Ingrid Engdahl redaktörer.

Då skrev jag en artikel om förskole-
chefens perspektiv på undervisning.

När det skulle införas
och hanteras eller implementeras-

-beroende på
hur man tänker att det görs.

Hur man rent språkligt hanterar
undervisning med sin personal.

Jag har också haft äran
att skriva en text med Skolverket-

-som också handlar om undervisning
med de yngsta förskolebarnen.

Den finns på Skolverkets hemsida.

Också hur man rent konkret kan göra
när man undervisar.

Men också saker att tänka på
utifrån förhållningssätt-

-barns sätt att kommunicera o.s.v.-

-eftersom undervisning handlar
så mycket om samspel med barnen-

-få till dialogen
och att man gör det tillsammans.

För de yngsta handlar det om att
inte bara se på det verbala språket-

-utan också vad man gör med kroppen.

Alldeles i dagarna kommer det
en ny bok.

En engelsk bok om demokratifostran
och värdegrundsfrågor i förskolan.

Här har jag skrivit ett kapitel
om de yngsta-

-och hur de gör demokrati
med hjälp av kroppen.

Sen är jag också involverad i
och aktiv på Pedagog Värmland.

En sajt
där man kan hitta bra material.

Jag vet att ni har Pedagog Stockholm
här, eller hur? Ja.

Också en jättebra plattform. Pedagog
Värmland är motsvarande för Värmland.

Där finns det material
utifrån flerspråkighet i förskolan-

-och undervisning i förskolan.

Jag är också aktiv i Lärarförbundets
referensorgan för förskolan.

Vi skriver bl.a. en förskoleblogg
där. Där kan man ta del av...

...mycket information utifrån många
centrala frågor för just förskolan.

Ja, lite om mig.

Granskningsrapporten som kom 2016...
Nu börjar det bli ett antal år sen.

Men undervisning i förskolan
är fortfarande en het potatis.

Jag brukar åka runt och föreläsa
om undervisning i förskolan.

Och så gör jag
en högst ovetenskaplig studie-

-och brukar kolla av lite snabbt
dem som sitter och lyssnar.

Hur de känner
kring undervisning i förskolan.

Det brukar se ut ungefär så här.

Det har gjort det
de senaste två åren, kan man tänka.

Här är det flera saker
som är lite intressanta.

Jag själv tänker att det här
att vi pratar om undervisning...

Vi riktar ljuset mer mot oss vuxna
och vad vi gör med barnen.

Det kanske ökar barns möjlighet
till lärande och utveckling.

Ungefär hälften brukar hålla med mig.
Så kanske det är här i dag också.

Ungefär en tredjedel tänker att detta
ökar professionaliteten i förskolan.

Att vi pratar om undervisning
och utbildning, egentligen-

-tänker jag tydliggör att vi
inte bara passar barn i förskolan.

Utan här har vi också
det viktiga uppdraget-

-att ha en utbildning för att främja
barnens utveckling och lärande.

Så inte bara för att vårdnadshavarna
ska ha trygg omsorg för sina barn.

Utan också för barnens egen skull.
Det ökar vår professionalitet.

Jag vet inte om ni håller med mig.
Jag tycker det.

Sen brukar det vara några som tycker:

"Undervisning hör till skolan."

"Ska vi snart få betyg nu?
Ska de heta elever?"

Att det är lite svårt att kombinera
med förskolans pedagogik.

Man känner sig inte helt bekväm
med undervisning.

Om nån i publiken känner så-

-hoppas jag
att jag får er på andra tankar...

...som föreläsningen går.

Efter att ni har lyssnat hoppas jag
att ni har kommit på andra tankar.

Sen brukar det vara 10 % som har koll
på vad som gäller med undervisning.

Så ganska många har inte superkoll
just på undervisning i förskolan.

Därför behöver vi
diskutera, reflektera-

-och prata om
undervisning i förskolan-

-så att alla känner sig trygga
och säkra med det-

-och känner att man kan tänka: "Jag
undervisar när jag är i förskolan."

Det här tänkte jag
att föreläsningen skulle handla om.

Vi kommer att utgå ifrån
våra styrdokument.

Skollagen ska vi börja med. Jag ska
gå igenom lite utifrån läroplanen.

Den reviderade som träder i kraft
till sommaren.

Vi ska ta fasta på vad det är
som behöver till rent konkret.

Vad behöver jag förhålla mig till?

Vad behöver till för att det ska
kunna benämnas som undervisning?

Vi ska också prata en hel del om
det här med målstyrd process.

Jag skriver en artikel nu, för det är
spännande med målstyrd process.

Vi ska gå in på det, för att
för mig blir det spännande krockar.

Just när man har att förhålla sig
till det här med målstyrd process.

Vi kommer in på det. Vi ska prata om
under ledning av förskollärare.

Hur kan man tolka det? För det kan
man tolka på många olika sätt.

Därför ska vi gå igenom det.

Min ambition och syftet är att
försöka vara så konkret som möjligt-

-och koppla så mycket som möjligt
till verksamhet och barngrupp.

Jag kommer att använda mig mycket av
mitt material från mina studier.

Så är tanken.
Vad tror ni? Låter det bra?

Vad härligt att ni sa ja.
Annars hade det varit lite jobbigt.

Vi ska börja med
skollagens definition.

Ni har säkert hört den miljarder
gånger, men vi går igenom den.

Det står att undervisning handlar om:

När man läser lagtext
blir varje ord väldigt viktigt.

Står det "och", betyder det...

I exemplet här
med "utveckling och lärande"-

-betyder det verkligen både ut-
veckling och lärande. Båda måste med.

Hade det stått "eller",
hade det kunnat vara antingen eller.

Om vi börjar med
de målstyrda processerna...

För mig blir det här
en intressant krock.

En utmaning i mitt sätt att tänka.

När jag tänker på
nåt som är målstyrt-

-tänker jag på att målet måste
vara med för att styra.

Målstyrt för mig handlar om-

-att då är det viktigt vad som blir
resultatet. Vad som kommer ut.

För det är det som man siktar mot.

Det är då i bjärt kontrast
till detta med process.

För under processen är det vägen fram
till målet som är det viktiga.

Det kanske inte spelar så stor roll
om vi hamnar vid A, B eller C.

Det är vägen fram som är det viktiga.

I förskolan är vi väldigt duktiga på
att jobba just med processer.

Vi är duktiga på att vara lyhörda,
följa barnen-

-se vad barnen riktar sitt intresse
mot i just den här aktiviteten-

-och vara följsamma mot det
och trogna processen.

Och det här med målstyrningen
kan ställa till det lite.

Vi ska gå in på målstyrda processer
ganska snart.

För sen kommer vi till
nästa delikata utmaning.

Under ledning av förskollärare.

Det här kan man ju tolka
och göra på olika sätt.

Man kan tolka det som
att det innebär-

-att det är förskolläraren
som är med barnen.

Det är förskolläraren som undervisar
med barnen.

Man kan också tänka att förskol-
läraren kanske leder barnskötarna-

-som i sin tur är med barnen
och undervisar.

Och man kan tänka
att man gemensamt diskuterar-

-vad som händer i verksamheten,
man kopplar det till styrdokument-

-och sen är både barnskötare
och förskollärare med barnen.

Sen reflekterar man igen gemensamt.

Det kan innefatta
att det blir undervisning-

-oberoende av om barnskötare eller
förskollärare genomför aktiviteten.

Vi ska gå in på det lite mer snart.

Där har vi två viktiga beståndsdelar
som måste till.

Det måste vara målstyrda processer,
under ledning av förskollärare-

-och syfta till utveckling
och lärande-

-genom inhämtande av kunskaper
och värden.

Det är både utveckling och lärande,
och det är kunskaper och värden.

Så undervisning handlar inte bara om
"ämnesämnena".

Matematik, språk, naturkunskap
och så vidare.

Utan det handlar också om
normer och värden.

De ska alltid innefattas
för att det ska vara undervisning-

-och för att man ska kunna
definiera det som undervisning.

Vi går in på målstyrd process.

Här har vi några av frågorna
som jag brottas med.

Jag ligger ibland sömnlös på natten
och funderar på detta.

Jag funderar mycket på...
Att nånting är målstyrt.

Hur styrd
behöver egentligen processen vara?

Måste den vara väldigt styrd
eller kan den vara periodvis styrd?

Måste den vara styrd hela tiden
eller bara i början och slutet?

Vem tänker man styr? Är det hela
tiden de vuxna som styr i processen?

Kan man lämna över styrandet
till barnen?

Skiljer det sig i så fall åt
och så vidare?

Men också det här... I alla fall
när jag jobbar med barnen.

Jag kan ha väldigt fina aktiviteter
planerade-

-och ha väldigt mycket syften.

"Nu ska vi göra det här. Jag tror
att barnen blir nyfikna på det här."

Och när jag genomför det
blir det nånting annat.

Jag vet inte om ni känner igen er.
Det kanske inte blir som planerat.

Det är tjusningen med vårt arbete.
Att man följer barnen.

Att det blir nåt annat är en poäng i
sig. Då har man följt deras intresse.

Sen det här med
vem som startar en målstyrd process.

Är det alltid den vuxna
eller utifrån barns intresse?

Hur ska man tänka där?

Jag har tänkt mycket på
det här med målstyrda processer.

Det innefattas inom ramen för
definitionen i skollagen-

-som är gemensam för alla skolformer.
Och då även för förskolan.

Förskolan sticker ju ut lite
bland alla skolformer-

-eftersom vi inte har uppnåendemål.
Vi har ju strävansmål.

Alla andra skolformer
har uppnåendemål.

Då... Målstyrda processer kan jag
förstå att man har i grundskolan.

Då har man också ett tydligt mål.
Barnen ska lära sig nåt specifikt.

I förskolan skapar vi förutsättningar
för barnen att lära och utvecklas.

Då blir det...

Det är som om det kliar lite mer
kring målstyrda processer just.

Och att målet ändras längs vägen...

En klok kollega pratar om det här.

Hon skiljer på målstyrda aktiviteter
och målstyrda processer.

Hon tänker på målstyrda processer
som att det kanske handlar om...

Säg att man har ett fokusmål
som man jobbar med ett läsår.

Nåt mål kan handla om digitalisering,
nåt annat kring språkutveckling-

-och nåt annat kring normer
och värden. Hur vi är mot varandra.

Och under läsårets gång kanske man
har olika målstyrda aktiviteter-

-som kan kopplas till
de här tre målen.

Då blir det en målstyrd process.
Då behöver inte målen ändras.

För man kan ju tänka annars
att under en aktivitet skiftar målet-

-eftersom barnen kanske riktar
sitt intresse mot nåt annat.

Är ni med hur jag tänker?

Ingen nickar. Ingen förstod.
Alla var med? Någotsånär.

Om man bara förhåller sig till de
övergripande fokusmålen och tänker-

-"utifrån våra fokusmål
bedriver vi undervisning"-

-kan man koppla på olika aktiviteter
utifrån de fokusmålen.

Då blir det en målstyrd process.
Då behöver inte målet ändras.

Ja. Jag ger mig där.

Ja. Just nu skriver jag en artikel
om det här med målstyrd process-

-eftersom det är så himla spännande.

Och det grundar sig i
att jag och två andra forskare-

-fick vara med
under en kompetensutvecklingsinsats-

-som en förskolechef genomförde
på sina tre förskolor.

Då träffades all personal
i olika tvärgrupper-

-och pratade om undervisning.

Vad är undervisning?
Hur kan man göra när man undervisar?

Hur kan man koppla det till lärmiljö
och dokumentation?

Vi var med och spelade in
de här samtalen.

Det är utifrån det materialet
som jag ska skriva artikeln.

Det här är tre olika sätt som...
Förskollärare är det också.

Tre förskollärare har tänkt
kring det här med målstyrd process-

-och vad som måste till för att
det ska bli en målstyrd process.

Det som är intressant är att de tre
skiljer sig åt ganska mycket.

Vilket kan få intressanta följder
när man i arbetslaget sen möts-

-med sina olika sätt att se på
det här med målstyrd process.

Jag tänkte redogöra för de tre sätten
att tänka kring målstyrd process.

Den första punkten...

En förskollärare
var väldigt tydlig med-

-att det handlade om
att vara medveten som förskollärare.

Det här var nånting som man skulle
ha med sig lite i ryggraden.

En medvetenhet om innehållet i styr-
dokumenten. Det ingick i ens uppdrag.

Punkt.

Alltid kunna plocka upp
de spontana händelserna.

Situationerna där barnen
riktar sitt intresse mot nåt-

-och kunna plocka upp det i stunden.

Det tänkte hon
att undervisning handlade om.

Att kunna ta till vara på
barns riktade intresse-

-och koppla det till målformuleringar
i våra styrdokument.

Framför allt i läroplanen.

En annan förskollärare
tyckte i stället-

-att för att kunna få
en målstyrd process-

-måste arbetslaget vara överens
först.

Vi måste vara överens om hur vi ska
jobba i en specifik lärmiljö.

Vad ska vi betona?
Vilka begrepp ska vi använda?

Vad är det som ska vara vårt fokusmål
i den här lärmiljön?

Det här skulle man vara överens om
innan-

-för att efteråt kunna utvärdera:
"Har vi nått det här målet?"

"Har vi skapat förutsättningar
utifrån det vi skulle?"

För henne handlade målstyrda
processer mycket om målet efteråt.

Det man syftar på.
"Har vi uppnått det?"

Det var väldigt viktigt för henne.

Den sista förskolläraren tyckte inte
att undervisning kändes så bekvämt.

För henne handlade målstyrda proces-
ser om att utgå ifrån barnens behov.

Att följa barnens intresse och inte
gå in och styra för mycket som vuxen.

Hon ville vara lyhörd för
barnens lärprocesser utifrån det.

Det var ytterligare ett sätt
att tänka på målstyrda processer.

Beroende på vad man lägger tonvikten
på i detta med målstyrd process-

-blir ju olika saker väldigt viktiga.

För den som tyckte att medvetenheten
kring styrdokumentens formuleringar-

-var det centrala och det viktigaste
i målstyrda processer...

För henne var det viktigt att vara
väldigt påläst på styrdokumenten.

Sen var det viktigt med
vem som hade ansvar och med uppdrag.

Att man hade det i sitt uppdrag
som förskollärare.

För förskolläraren
som betonade samsynen-

-och att man skulle ha
ett gemensamt planeringsdokument-

-var det i stället
de ständiga reflektionerna.

Man skulle hinna prata igenom
ordentligt först-

-skapa en samsyn
och ha gemensam planering.

För utifrån den kunde man - utifrån
hennes sätt att se - sen utvärdera.

"Har vi nått målet eller inte?"

"Har vi skapat förutsättningar
för barnen utifrån det vi tänkte?"

För den tredje förskolläraren blev
det viktigt med hennes egen roll.

Hon ville vara en medforskande vuxen-

-som var med mer som resekompanjon
i barnens lärprocesser.

Det var viktigt för henne att följa
barnen och inte vara den styrande.

Av de här tre
var det den sista som tyckte-

-att det kändes svårt
med målstyrda processer.

Hon förstod att för att kunna stimu-
lera barnens utveckling och lärande-

-utifrån alla strävansmål
i läroplanen-

-behöver man som vuxen gå in
och ha en aktiv roll.

För även om man bygger mycket
utifrån barns intresse-

-riskerar man att missa väldigt många
av de mål som vi har i vår läroplan.

Nu tänkte jag gå tillbaka
till detta med våra styrdokument.

Och vi har en reviderad läroplan
som träder i kraft snart. 1 juli.

Där står det nu om undervisning.
Jättebra!

Eftersom det är det styrdokument vi
använder oss mest av i förskolan-

-känns det bra att den rimmar väl
med den skollag som vi också har.

"Förskoleundervisningen ska ge
barn utveckling och lärande"-

-"genom inhämtande och utvecklande
av kunskaper och värden."

Vi minns definitionen i skollagen.

Det skiljer sig inte nämnvärt längre.
Vilket ju känns väldigt bra.

Våra styrdokument
ska ju säga samma saker, förstås.

Och... Nu ser det ut som mycket text.
Vi tar det i två omgångar.

"Undervisning innebär
att stimulera barnen"-

-"med läroplanen som utgångspunkt och
syftar till utveckling och lärande."

Det är väl nästan också det
som man sa i den första texten.

"Undervisningen ska utgå ifrån
planerat eller spontant innehåll."

Här har man lyckats specificera-

-eller beskriva det mer utförligt,
det här med undervisningen.

Det ska vara det planerade, men också
en händelse som uppstår spontant.

Så båda de delarna
ska vara en del av undervisningen.

Andra delen nu:

Här tydliggör man förskollärarens
särskilda ansvar-

-men också barnskötarens roll.

Alla har i uppdrag att stimulera och
främja barns utveckling och lärande.

Där har både förskollärare
och barnskötare en roll, tänker jag.

Då ska vi se...

Vi... Det står också ett avsnitt om
vad förskolläraren ska ansvara för-

-inom ramen för undervisningen.

Omsorg, utveckling och lärande
bildar en helhet.

Vilket ju känns bra
när det handlar om förskolan.

Eftersom det här helhetsuppdraget
som vi har haft under lång tid...

Att vi tänker att omsorg, utveckling
och lärande är en integrerad del-

-som bildar en helhet och ska göra
det inom ramen för undervisningen.

Så att man inte tappar omsorgen.
Det vill man väl uppmärksamma oss på.

Att vi inte bara fokuserar på
utveckling och lärande.

Att ansvara för att planeringen
utgår från målen i läroplanen-

-och från det kunnande
och de erfarenheter som barnen har.

Så det handlar om de formuleringar
som vi har i läroplanen.

Men också barnens tidigare kunnande
och erfarenheter.

De är också en central och viktig del
i undervisningen.

Att man på olika sätt använder sig
av det, bygger vidare på det-

-gör barnen delaktiga och ger dem
inflytande i undervisningen.

"Att spontant uppkomna aktiviteter
och intressen"-

-"vardagliga aktiviteter och rutiner
blir en del av undervisningen."

Då handlar det om att vi inte ska ha
undervisning onsdagar nio till tio.

Det ska vara
en integrerad del i verksamheten.

Då öppnar det upp för att använda sig
av de spontana händelserna-

-när barnen riktar sig mot nåt
som är intressant-

-och man tar vara på det tillfället.
Det kan uppstå i hallen, ute-

-eller i planerade lärmiljöer.

Och: "Att utveckla pedagogiskt
innehåll och lärmiljöer"-

-"som inspirerar till utveckling
och lärande, stimulerar intresse"-

-"samt håller kvar
deras uppmärksamhet."

Jag är glad att de trycker på
det här med lärmiljö.

För utan en inspirerande
och lockande lärmiljö-

-blir det kanske mer av en utmaning
att undervisa.

En lockande, planerad lärmiljö
utifrån kanske de fokusmål vi har-

-gör det också lättare att ha
målstyrda aktiviteter i lärmiljön-

-som kan kopplas till
den målstyrda processen.

Jag är också jätteglad
att de skriver om barns intresse.

Inte bara att utgå ifrån
barns befintliga intresse.

Utan också att man skapar ett.
Att man stimulerar.

Så att man kanske får till
ett nytt intresse hos barnen också.

Det är centralt
när man undervisar i förskolan.

Man måste hålla kvar barns intresse.
Man måste fånga barnen.

Annars går de därifrån.
Då blir det inte nån undervisning.

Barns intresse,
vad skulle det kunna vara?

Det kan vara fler
än de här tre sätten.

Men jag tänker att det skulle kunna
vara på de här tre sätten.

Det första, till exempel då...

Man tar reda på att många i barn-
gruppen är intresserade av fordon.

De har ett intresse för
och fascineras av fordon.

Och sen använder man sig av
det befintliga intresset.

Och så bygger man kanske ett tema
utifrån det.

Så att bygga vidare på
vad barnen har för intressen.

Det skulle också kunna vara att man
dukar upp en lockande lärmiljö.

Kanske man har en stor hink med sand.

Och så tänker man: "Här ska de få
möjlighet att hälla och mäta."

Man har olika kärl. Man kanske har
decilitermått och litermått.

Sen dukar man upp det.
Sen observerar man vad barnen gör.

Vad riktar de sitt intresse mot
i lärmiljön?

Det behöver inte vara mäta och hälla.
Det kan exempelvis vara-

-hur sanden låter
när den träffar olika material.

Det kan det vara. Men att man följer
barnens intresse och tänker vidare.

"Nu var de intresserade av ljud.
Vi kan utmana dem utifrån ljud."

"Inte hälla och mäta." Och så ändrar
man och är följsam utifrån det.

Sen tänker jag att det handlar om
att skapa ett intresse hos barnen.

Då behöver man vara en närvarande
pedagog, som är med dem.

För det finns många mål i läroplanen
som man inte kan ha ett intresse för-

-om man inte får möta det. Så man
behöver skapa intresset hos barnen.

Kanske genom en lockande lärmiljö,
aktiviteter-

-och genom sitt sätt att vara
och samspela tillsammans med barnen.

Lite om lärmiljö, eftersom det är
så himla viktigt för undervisningen.

Jag tänker väldigt mycket-

-att lärmiljön blir vårt sätt-

-att rama in, skapa och forma
undervisningshändelsen med barnen.

Att det är nåt som man som pedagog är
aktiv i tillsammans med barnen-

-och som möjliggör för barn
att utvecklas och lära-

-utifrån de specifika mål som man
har planerat lärmiljön utifrån.

Har man dukat upp en lockande miljö
där barnen fångas-

-blir det lättare att undervisa
och möta barnen i lärmiljön.

Här behöver man fundera på
det här med barns intresse-

-och hur man öppnar upp för det här.
Hur tänker man kring barns intresse?

På vilka sätt öppnar man upp för
barns intresse?

Lärmiljön behöver vara tillgänglig
även för våra yngsta.

Vilket kan vara en jätteutmaning
om man tar fram akrylfärger eller så.

Om man inte är med dem,
kan det hända saker jättesnabbt.

Men lärmiljöer där barnen kan vara
kompetenta, även de yngsta.

De behöver på nåt vis kunna
antingen ta materialet själva-

-eller att det ska framgå vad det
finns så att de kan fråga om det.

De yngsta, som kanske inte alltid är
så verbala, behöver kanske ha bilder-

-så att man kan förmedla
vad det är för material man vill ha.

Jag tänker också föränderlig
i viss mån.

Inte så där in absurdum. "Varje vecka
måste vi ändra i våra lärmiljöer."

För jag tror
att en lärmiljö som fångar barnen...

Det syns tydligt på de yngsta
om den lockar och fångar dem.

För då blir det ett annat lugn
just bland de yngsta.

Det vet jag att ni som jobbar i barn-
grupp är experter på att känna av.

"Vad är stämningen i barngruppen?
Behöver vi fånga dem på andra sätt?"

"Eller fångar fortfarande
våra lärmiljöer barnen?"

Så att... Det är en bra grej.

Nu ska vi gå vidare till
under ledning av förskollärare.

Jag börjar med skollagen igen. Vilka
som får undervisa i skolväsendet.

Den är gemensam för alla skolformer.
Då står det:

Här är det också viktiga saker.

Man ska ha legitimation och
vara behörig för viss undervisning.

Så man ska vara behörig för att
undervisa i förskolan, tänker jag.

Sen också
att få bedriva undervisningen.

"Bedriva" känns förstås
som ett viktigt ord.

Jag själv brukar inte använda mig
jättemycket av just "bedriva".

Jag var tvungen att googla det.

Då fick jag synonymer.
Utöva, idka, leda, anföra och sköta.

Det kanske ger en tydligare bild av
vad som innefattas i "bedriva".

En klok förskolechef liknade det här
med att man kunde bedriva kiosk.

Att bedriva en kioskverksamhet.

Om man bedriver en kiosk kanske man
inte tar betalt av alla kunder.

Man kanske inte lägger upp allt godis
eller gör schemat varje gång.

Men man kan ta betalt,
lägga upp godis och göra schemat.

Det talar mer till det här med
att man har ett ledarskap-

-och att man har
ett ansvar för nånting.

Men inte att man kanske är med
och gör alla delar.

Är ni med hur jag tänker då? Ja.

Jag var inne tidigare
på det här med...

Att under ledning av förskollärare
kan tolkas på olika sätt.

Och göras på olika sätt.

Jag tror
att Eidevald och Engdahl har skrivit-

-boken om utbildning och undervisning
som kom nyssens.

Jag tror att Christian har varit ute
och kollat.

Han var ute i en utvecklings-
pedagogiskt inspirerad verksamhet-

-och i en Reggio Emilia-inspirerad
verksamhet.

Hur har de tolkat
"under ledning av förskollärare"?

Den första, att endast legitimerade
förskollärare undervisar med barnen-

-det var den utvecklingspedagogiska
verksamheten. Det var det där.

Och då betyder det att... Säg att
det var en samling som man höll i.

Om en förskollärare höll i en samling
utifrån ett specifikt mål-

-kallade man det för undervisning.

Höll en barnskötare i samma samling,
kallade man det för utbildning.

Så hade den utvecklingspedagogiska
verksamheten tolkat det.

Då jämförde han det med tolkningen
i Reggio Emilia-verksamheten.

Där hade man i ställe tagit fasta på-

-att planering och reflektion
hade man gemensamt i arbetslaget.

Då ingick
både barnskötare och förskollärare.

Man diskuterade utifrån
styrdokumentens formuleringar.

"Vad står det?
Vad jobbar vi aktivt med just nu?"

"Vad ser vi för behov i barngruppen?
Vad betyder det för våra barn?"

"Hur kan vi koppla målen
till det barnen intresserar sig för?"

"Hur skulle vi kunna ha målstyrda
aktiviteter inom verksamhetsramen"-

-"så att vi får målstyrda processer
som vi kan kalla undervisning?"

De reflektionssamtalen
hade man gemensamt.

Sen med barnen var det barnskötare
och förskollärare.

Sen hade man reflektion igen.

"Vad hände? Vad fångade barnen?
Hur går vi vidare?"

Också ett sätt att tolka
"under ledning av förskollärare".

Förskolläraren var med
under reflektionssamtalen.

I barngrupp var det
barnskötare och förskollärare.

Barnskötaren kunde
hålla i en aktivitet.

Förskolläraren var inte tvungen
att granska.

Utan hade man
de gemensamma reflektionerna-

-var det också
under ledning av förskollärare.

Det är två sätt. Jag gissar att man
kan tolka det på fler sätt också.

Men det viktiga är att arbetslagen
diskuterar: "Hur tänker vi?"

"Hur gör vi i vårt arbetslag?
Vem tänker vi undervisar hos oss?"

Så att man har en samsyn kring detta.

Jag ska berätta lite om ytterligare
en studie som jag har genomfört.

Då var jag på tre olika avdelningar-

-och videofilmade olika händelser-

-där barnskötare och förskollärare
samspelade med barnen-

-utifrån olika fokus. Det kunde vara
rutinsituationer som matsituationer.

Det kunde vara planerade aktiviteter.
De gick till en lekhall, t.ex.

Det var spontana händelser
i lärmiljöer som var planerade.

Men det var också spontana händelser
i hallen eller ute som jag filmade.

Efter att jag hade filmat
valde jag ut några olika händelser.

Sen pratade jag med dem som var med
på filmerna om vad som hände.

Vad var undervisning
i de här filmsnuttarna?

Var nåt inte undervisning? Vad gjorde
att vi tänkte att det var det?

Under de här samtalen kom vi fram
till mycket spännande och intressant.

Det är de här fyra punkterna
som jag vill säga lite mer om.

Vi såg att det var många målstyrda
aktiviteter i gång samtidigt.

Jag tänkte
att det var målstyrda processer.

Men inom en målstyrd process
behöver vi ha målstyrda aktiviteter.

Så processen kan kanske inte bara
vara en aktivitet.

Det kanske måste vara flera.

Jag har inte tänkt färdigt än,
men så tänker jag nu.

Vi fastnade också väldigt för
det här med samspelet.

För det här var de yngsta barnen.

De flesta var faktiskt under två år.

Det var väldigt mycket från barnens
sida att kommunicera med kroppen.

Men förskollärarna och barnskötarna
kommunicerade också med kroppen.

Så de kommunicerade och svarade
mycket med hjälp av kroppen.

Med blickar, rörelser, gester,
hur man riktar kroppen och så vidare.

Och de själva tyckte att det här...
De hajade till lite.

De tyckte själva att undervisning
var det bara om man pratade med ord.

Rent verbalt. Jag tror att de kopplar
det till Skolinspektionens rapport-

-som slog ner på
undervisning i förskolan.

För en av bristerna de såg var att
de verbala dialogerna var för korta.

Man sa nåt
och fick ett svar av barnen.

Eventuellt lade den vuxna till
ännu en tur i de verbala dialogerna.

Men då kanske man missade
flera steg i dialogen-

-om man hade tänkt på kommunikation
med kroppen också.

Om man hade inkluderat också
den icke-verbala kommunikationen.

Sen handlar undervisning i förskolan
om att delta tillsammans med barnen.

För dem handlar det om...

Byggde man med lego och hade en mål-
styrd aktivitet utifrån att bygga-

-byggde man oftast själv också.
Man byggde tillsammans med barnen.

Det var ett sätt att fånga barnen.

Att få barnen
intresserade av det här.

Men det var också det här med att
tydliggöra för barnen hur man gör.

Instruktioner handlar inte om att
göra det verbalt, utan om att göra.

Om man hade en skapande aktivitet
målade man också själv.

Sen såg vi att omsorg, lärande
och utveckling var en integrerad del.

Det blev en helhet av det. Nu är det
kanske lugnt i era barngrupper.

Men i barngrupperna som jag har
jobbat uppstod det en del konflikter.

Man fick medla mycket mellan barnen.

Vi såg också i filmerna att det
uppstod heta dispyter mellan barnen-

-som man fick medla i. Det kunde bli
fantastiska undervisningssituationer.

Då kom omsorgen in
som en stor, betydelsefull del i det.

Jag tänkte också visa lite bilder.

De är kanske lite svåra att se.

De måste vara avidentifierade.
Därför blir de suddiga.

En förskollärare och en barnskötare
sitter vid ett bord inne.

Det är en, två, tre, fyra, fem, sex,
sju, åtta barn som de sitter med.

Det här tror jag är
en vanlig situation i förskolan.

Här håller de på med trolldeg.

Den gemensamma faktorn var
att alla höll på med trolldeg.

Sen hade nån en målstyrd aktivitet
utifrån att man byggde ett högt torn.

Bygga och konstruera
skulle det kunna vara.

Sen var det nån som gjorde
många olika rundlar-

-vilket skulle kunna vara en målstyrd
process utifrån matematiska...

Förståelse för grundläggande
matematiska begrepp.

Därför var det många olika målstyrda
aktiviteter som var i gång samtidigt.

De själva tänkte:
"Här borde alla ha haft samma fokus."

De kände sig lite stressade med
att barnen inte hade samma fokus.

Men det kanske snarare handlar om
att den vuxna möter barnet-

-och tar vara på barnens erfarenheter
och intresse, som då är nånting bra.

Här har vi samspelet,
som är verbalt och icke-verbalt.

Här sitter de i en hall.

Och den som... Det är också
en barnskötare och en förskollärare.

Den som sitter ner
har ett barn i knäet.

Hon sträcker också ut
sin vänstra hand-

-som hon lägger på ett barns axel.

För det här barnet står
vid en stövelknekt.

Man tar av sig skor och sånt.

Det börjar med att barnet ruckar
stövelknekten nåt vanvettigt mycket.

Man tänker: "Nu går den sönder."

Men i stället för att säga nånting
lägger hon bara sin hand på axeln-

-vilket gör att barnet lugnar sig.

Det är ett sätt att samspela med
barnet genom att använda kroppen.

Bakom den vuxna som står sitter det
ett barn på golvet och klär på sig.

Där håller de koll på
var i påklädningsprocessen barnet är-

-med hjälp av blicken.

Ibland ger de honom kanske stövlarna
när han är redo för det.

Vid nåt tillfälle berättar hon också
om och benämner vad saker heter.

"Nu tar vi på oss stövlarna,
halsduken", o.s.v.

Så samspelet var både verbalt
men också icke-verbalt.

Och det var både från de vuxna
och från barnen.

Här är vi i en lekhall.

De hade dragit fram
väldigt tjocka mattor.

Hon gör en kullerbytta.

Hon tyckte kanske inte att det var
superbekvämt att jag filmade det.

Men hon bjöd på den.
Det är jag glad för.

Det här var ett sätt
att delta tillsammans med barnen.

Att man gör det som aktiviteten
innefattar tillsammans med barnen.

Här blir det ett sätt
att tydliggöra för barnen-

-hur man gör en kullerbytta, vilket
kan vara svårt att göra verbalt.

Det blir ett sätt att undervisa.

Kanske mer specifikt på förskolan
än i andra skolformer. Jag vet inte.

Kanske inte alltid.

Omsorg, lärande och utveckling
bildar en helhet tillsammans.

Här sitter en förskollärare
med två barn vid ett ljusbord.

Över det här ljusbordet
rullar de olika plastflaskor.

De hade paljetter i nån
och andra olika saker. Ögon i nån.

De hade färgat vatten
i plastflaskorna också.

Man ser att barnet som står upp...

Hon skulle nog ha velat att bara
hennes flaskor rullade över bordet.

Jag vet inte om ni känner igen er
att det kan vara så.

Men... Så hon fick gå in och...
Hon medlar lite.

"Ni måste båda få rulla era flaskor",
och så vidare.

Här skulle det kunna vara nånting
som föll inom ramen för-

-en målstyrd process
kring hur man är mot andra.

Det här skulle också kunna vara en
undervisningssituation utifrån det.

När jag pratar om undervisning i för-
skolan, måste jag prata om ledarskap.

Ledarskap,
både för förskollärare i arbetslagen-

-men också förskollärare
och barnskötare i barngruppen...

Vi är inte så vana vid
att prata om det här med ledarskapet.

Vi behöver göra det mer. Därför vill
jag säga några ord om det också.

Det här är hämtat från en bok.
"Förskollärarkompetens i förändring".

Sheridan, Sandberg och Williams
skrev den 2015-

-och bygger på en forskningsstudie
som de har genomfört.

Om vi börjar med ledarskapet
i arbetslaget...

"Under ledning av förskollärare".
Hur ska man konkret göra ledarskapet?

Hur ska det bli
under ledning av förskollärare?

De skriver att det handlar om att
vara engagerad, kunna interagera-

-och ha gedigen teoretisk kunskap
som kan tillämpas i praktiken.

Man pratar om att förskollärarna
står för den vetenskapliga grunden.

Man har universitetsutbildning-

-och har med sig kompetensen att
kunna koppla till forskning och så.

Sen handlar det om
att kunna kommunicera-

-skapa dialog och reflektera
tillsammans. Kanske skapa debatt.

Kunna argumentera för sin sak.

Men kanske med fokus på
att leda ett samtal.

Man ställer de här frågorna
till sina kollegor-

-som gör att deras lärande fördjupas-

-men att man också får dialogen
och reflektionen tillsammans.

Det kan också handla om att delge
information och representera andra.

Många förskolechefer har olika
utvecklingsgrupper med olika fokus.

Det kan vara kring lärmiljö,
digitalisering o.s.v.

Ofta brukar man sätta samman
de grupperna utifrån förskollärare.

Barnskötare kan också ingå,
men det kan vara en sån.

Ett sätt att vara ledare i det.

De skriver att det handlar om att
vara en god förebild, intresserad-

-uppmärksamma andra och kompromissa.
Det tror jag att vi är duktiga på.

Att låta arbetskamrater komma fram
tror jag också att vi är duktiga på.

Vi är duktiga på
att snabbt enas om en samsyn.

Vi kanske borde utmana oss mer i-

-att vila i
att vi ser olika på det här.

Våra olika perspektiv bidrar till nåt
utöver det som vi tänkte från början.

Att det finns ett värde i
att vara och inte vara överens.

Och när konflikter uppstår
i arbetslaget-

-gäller det att rikta fokus på
det gemensamma uppdrag som man har.

Ja. Det tycker jag var
väldigt tänkvärda konklusioner.

Och om vi ska säga några ord
om ledarskapet i barngrupp.

Då handlar ledarskapet både om
förskollärare och om barnskötare.

Det handlar om nåt som kommer till
uttryck i interaktion med barnen.

När vi är tillsammans med barnen
och kommunicerar med barnen.

Det är då som ledarskapet visar sig.

Inom ramen för det
utövar man sitt ledarskap.

Det handlar om
att kunna fånga barnens intresse.

Det påverkas mycket av sammanhanget
utifrån det man utövar.

Det kan ni nog känna igen er i.

Till exempel om barngruppen
är helt tossig...

Om man ser att det är mycket energi-

-men man ska till skogen
eller vad man nu har planerat-

-då behöver man kanske vara en ledare
som tar plats och använder sin röst-

-kontra om det hade varit
en aktivitet-

-där barnen är helt uppslukade
av nåt fokus de har.

"De är så intresserade av det här."

Då kanske man som ledare kan ta ett
steg tillbaka och inte vara tydlig.

Sånt påverkas av sammanhanget.

Barn ska få villkor
för lärande och utveckling.

Man ska ge omsorg, fostran,
stödja och vara behjälplig.

Relationerna är A och O.
Det tror jag att ni känner igen er i.

Känner man barnen i barngruppen,
är det lättare att vara ledare.

Kontra om man kommer som alldeles ny
eller vikarie i en barngrupp.

Då är det svårare att vara ledare.
Så relationerna är viktigt.

Det är också nånting
som man måste jobba på kontinuerligt.

Så att man har de här goda rela-
tionerna. Dem behöver man jobba med.

Ett bra citat som jag har lyft ut.
Ledarskap är: "Ett sätt att agera"-

-"som gör att barnen följer dig
beroende på vad det handlar om."

Det pinpointar vad ett ledarskap
i barngruppen faktiskt innefattas av.

Det handlar inte om
att alltid bestämma allt.

Man ska följa barnens intresse
och vara följsam utifrån det.

Det handlar inte om
att bestämma allt.

Utan förstås alltid
att främja barns inflytande-

-men också delaktighet.
Det är viktiga saker i detta.

Sen vill jag också skicka med er
kloka ord från Sven Persson.

En klok professor
från Malmö universitet-

-som skrev för Vetenskapsrådet en
text som hette "Tidig intervention".

Han beskriver undervisning bra.

"Undervisning syftar till att
expandera barnets lärande i dialog."

Tänker man på att det inte bara
handlar om verbal dialog-

-utan också den icke-verbala,
hur vi kommunicerar med kroppen-

-så att man öppnar upp för det,
då är...

Man har ett syfte. Nåt ska expandera.

Det är barnets lärande
som man ska utöka.

Man gör det genom dialog.

Ja. Så helt sammanfattningsvis nu:

Vad jag har försökt att förmedla
under föreläsningen-

-är att undervisning är samspelet som
sker med alla barn oavsett ålder.

Vi undervisar absolut också
tillsammans med barn som är 0-3 år.

Barnen ska lära och utvecklas
utifrån läroplanens mål.

Men där också barnens
egna erfarenheter och intresse-

-är väldigt viktigt
och väldigt centralt.

Undervisning sker
under ledning av förskollärare.

Vi behöver ha en förskollärare
för att det ska vara undervisning.

Men det kan göras på olika sätt.

Det kan vara så att förskolläraren
är med under reflektionssamtalen.

Förskolläraren kan också
hålla i aktiviteterna i barngruppen.

Det viktiga är att man är överens
i arbetslagen och med förskolechefen.

För att kunna undervisa i förskolan
behöver man fånga barns intresse.

Annars går de därifrån. Så det är
väldigt centralt och väldigt viktigt.

Verksamheten i förskolan
har ett viktigt uppdrag-

-att den ska vara rolig
också för barnen som är där.

Jag har också försökt förmedla
och tydliggöra-

-att alla situationer i förskolan
skulle kunna vara undervisning.

Alla måste inte vara det.

Vi måste inte ha undervisning
från morgon till kväll.

Utan vi kan välja ut situationer
där vi tänker: "Här undervisar vi."

Ja...

En avslutande härlig sommarbild
på min son som ska bada där.

Stort tack för att ni har lyssnat!

Textning: Jussi Walles
www.btistudios.com