Det är inte surfplattor som är
obligatoriska, utan digitala verktyg.

Man kan absolut bedriva en
verksamhet-

-som är skärmfri, som många önskar.

Att man då använder
andra digitala verktyg. Inga problem.

Tack. Tredje gången gillt.

Roligt att få prata om det
som ligger mig varmast om hjärtat.

Digitalisering i förskolan.

Jag vill börja med att diskutera
det här med vetenskaplig grund.

Det är det vi har pratat om
på i princip alla föreläsningar-

-under de här dagarna.

Det är ju så att det är lite svårt
att bygga en förskola-

-på vetenskaplig grund
när det gäller digitalisering.

Det är så nytt, och kvalitets-
forskning tar väldigt lång tid.

NU har det börjat komma några
forskningsrapporter och avhandlingar-

-och projektrapporter
om digitalisering.

Dessutom så har jag varit redaktör
för en bok -

-tillsammans med Bim Riddersporre,
där vi har frågat-

-nästan alla forskare som har skrivit
om digitalisering i förskolan-

-om de kunde vara med och skriva
i boken, och de har de gjort.

Så den går att använda
på vetenskaplig grund.

Jag kommer att berätta
en hel del om den i dag.

Jag ställer den så där.

Jag vill börja med att säga nånting
om min teori och metod.

Jag har ett multimodalt, design-
teoretiskt perspektiv på lärande.

Det bygger på socialsemiotik,
som handlar om-

-att man kommunicerar
med så många olika teckensystem.

Inte bara det man säger och skriver,
utan även vilka gester man gör-

-vilka symboler man använder,
vilka bilder man kommunicerar med.

Och ljud och musik, och så vidare.

Alla bilder
som jag visar under föreläsningen-

-är tagna via Creative Commons
eller iscensatta.

Jag får ju inte visa
mitt forskningsmaterial-

-på grund av
etiska ställningstaganden.

Jag kommer
från ett skolforskningsperspektiv.

Jag är lärare i grunden, och jobbade
som klasslärare i väldigt många år.

Jag började med
att forska om skolans digitalisering.

Men sen kom ju
de här digitala lärplattorna-

-och då var det så spännande-

-så jag valde att forska just
om förskolan och digitalisering.

Så.

P.g.a. mitt multimodala perspektiv så
är mitt forskningsmaterial filmat.

Jag har tittat på videofilmer-

-med barn och pedagoger som jobbar
med digitalisering på olika sätt.

Men också fokusgruppsamtal
med pedagoger-

-och förskolechefer.

Utifrån det gör jag en
multimodal transkription.

Den ser ut så här.

Jag tittar på en liten sekvens
om och om igen.

Jag kan titta på en minut i en timme.
Sen delar jag in-

-de här olika teckensystemen
i olika kolumner.

Jag har en kolumn
för vad pedagogerna säger-

-en kolumn för vad barnen säger, en
kolumn för vad som händer på plattan-

-en kolumn för vad som låter,
och så vidare.

Och så försöker jag dra forsknings-
resultat utifrån denna videoempiri.

Jag har haft
flera olika forskningsprojekt.

Ni känner säkert till några.

Dels "Appknapp -
peka, lek och lär i förskolan"-

-som var i Botkyrka precis när
de digitala lärplattorna kom.

Redan 2013 var jag klar
med forskningsprojektet.

Sen hade jag ett forskningsprojekt
i Uppsala kommun, "Plattan i mattan".

Sen har jag varit engagerad
i det här "Hjärnvägar"-projektet-

-och har nu ett nytt projekt,
som heter "Digitaktik".

Men jag kommer att prata om
"Appknapp" och "Plattan i mattan"-

-för de är färdiga,
och de har jag slutrapporterat.

Och så kommer jag att utgå
från den här boken också.

Men den här föreläsningen
bygger jag upp-

-kring det som är målen
med digitaliseringen i förskolan.

Ni känner till att man ska använda
digitala verktyg på olika sätt-

-från och med den första juli i år.
Och då finns det tre mål-

-med att man har bestämt det här
på lite högre nivå.

Det handlar dels
om barnens digitala kompetens.

Det är delmål ett, och det är
den första delen av föreläsningen.

Vi har också ett delmål
som handlar om förskolechefers-

-och rektorers digitala kompetens.

Nu säger vi ju förskolerektorer
från den första juli.

Och så har vi ett delmål kring
er pedagogers digitala kompetens.

Det är de tre delarna
jag kommer att gå igenom i dag.

Vad står det egentligen
i den här reviderade läroplanen?

Man kan inte lyssna på media,
för det står det till exempel-

-att nu blir surfplattor
obligatoriska i förskolan.

Det har varit en massa rubriker
och diskussioner kring det.

Och det är så klart inte så att...
Ordet obligatoriskt nämns inte-

-och det är inte surfplattor som är
obligatoriska, utan digitala verktyg.

Man kan absolut
bedriva en verksamhet-

-som är skärmfri, som många önskar-

-och att man då använder andra typer
av digitala verktyg. Inga problem.

Men så här står det.

Barnen ska ges förutsättningar
att utveckla en digital kompetens-

-genom att möjliggöra en förståelse
för digitaliseringen i vardagen.

De ska erbjudas ett kritiskt och
ansvarsfullt förhållningssätt-

-till digital teknik, för att kunna
se både möjligheter och risker-

-samt kunna värdera information.

Och hur ska vi tänka kring det?

Jag tycker att vi börjar
med barnens digitala kompetens.

De ska få använda digitala verktyg-

-på ett sätt som stimulerar
utveckling och lärande.

Det här har jag valt att adressera
i ett kapitel i den här boken-

-som handlar om övergripande aspekter
om digitalisering i förskolan.

Jag har tagit utgångspunkt
i det som pågår väldigt mycket nu.

Man har väldigt mycket funderingar
kring den här digitaliseringen.

Ska barn använda digitala verktyg?
Och det florerar en hel del myter.

Forskare innan mig
har diskuterat de här myterna-

-och de har skrivit fram sju myter-

-om små barn och digitala verktyg.

Jag har använt mig av det,
och lagt till en åttonde.

Jag tänker inte gå igenom allihop,
men några stycken-

-och så får vi fundera på
om det är sant eller falskt.

Om vi tittar på den första.

Barndom och teknologi ska inte mixas.

Det är nog en föreställning
som många av oss har.

Jag hade själv mina barn på en
förskola utan digitala redskap-

-och många av oss känner att det nog
är bättre att de klättrar i träd-

-eller leker i sandlådan.

Men det är såklart inte antingen
eller - de kan ju göra både och.

Det lyfter också förskolans läroplan,
att det är digitala verktyg-

-och andra verktyg.

Det är inte så att de ska sluta leka
i sandlådan och klättra i träd.

Utan göra det också.

Jag tänkte visa en bild som sitter
ovanför diskbänken på en förskola.

Jag har varit på ungefär 40 förskolor
och samlat material.

Det är ett tidningsurklipp,
och det ser ut så här.

"Varför håller de spadarna mot örat?
De leker mobilpratande föräldrar."

"Men Kalle,
han håller ju spaden rätt."

"Ja, han kollar Facebook
på smartphonen,"

Det beskriver bra hur de här digitala
verktygen är så naturliga för barn.

För dem spelar de ingen roll om de
använder en spade eller en lärplatta.

De använder den med sin kropp,
smakar på den och leker med den-

-och använder den för att lära sig.

Det är vi som lägger in värderingar
kring vad som är digitalt.

De har ju fötts in i det här, och
känner sig väldigt bekväma med det.

Därför blir det vi som måste
hjälpa dem att sätta gränser.

En anledning till att digital teknik-

-och yngre barn ska mixas-

-det handlar
om den här gamla demokratiaspekten.

Den känner ni till sen länge.
Det har pratats om ända sen 80-talet-

-att datorerna
skulle in i skolan i Sverige-

-just för att inte stod ut med tanken
att det bara är barn-

-från resursstarka hem som skulle
få tillgång till digitala verktyg.

Därför lade man mycket tid,
men framför allt pengar-

-på att investera i datorer
på 80-talet i skolan.

Nu ser det inte riktigt ut så där,
för i dag har alla samhällsklasser-

-tillgång till digitala verktyg.

Surfplattor finns i de flesta hem,
och många barn har tillgång till dem.

Men det man kan se nu-

-är att det är en viss skillnad i vad
vårdnadshavarna laddar plattorna med.

De som barnen använder.
Man kan prata om ett "app gap".

Att det finns en skillnad i vilka
appar man låter barnen använda,

Föräldrar från resursstarka hem-

-använder mer appar
med ett tydligt lärandeinnehåll.

Som har bättre genusperspektiv.
Inte så mycket skjuta och panga.

Därför pratar man nu
om en ny demokratiaspekt-

-där förskolan har ett uppdrag
att bjuda in alla barn-

-i en digital miljö av kvalitet.

Men det handlar hela tiden
om digitala och andra verktyg,

Jag tycker att digitala verktyg
ska användas-

-när det tillför nåt
som man inte kunde göra analogt.

Om man bara använder det
som en fyller i-bok-

-så kanske det är bättre
att använda en fysisk bok av papper.

Men om man utnyttjar
de multimodala erbjudanden som finns-

-så finns det en anledning
att använda den digitala varianten.

Det här är också nåt som pedagoger
lyfter i mina forskningsprojekt.

De pratar om att det är så enkelt
för många barn-

-i det här digitala gränssnittet,
som jag återkommer till-

-att lägga ett pussel. Vridamomentet
är kämpigt när man är ett år.

Man kanske inte har finmotoriken.
Då kan man locka barnen-

-till vissa fysiska aktiviteter genom
att först presentera dem digitalt.

Det är lite nytt. Tidigare tänkte man
att man först gör nåt analogt-

-och sen kan man prova digitalt.
Men de här förskollärarna visar att-

-man ibland lockar med det digitala
för att få dem att gå ut i skogen-

-och utforska småkryp, som kanske är
lite läskigt att upptäcka-

-"in real life" först, och då
får man upptäcka dem på plattan.

De pratar också om att man ta del
av det här väldigt...

Barnen är så sugna på det digitala,
så man kan locka dem till annat.

Om vi tittar på nästa
myt eller påstående-

-så handlar det om att barn
är digitala infödingar.

Eller "digital natives", som Prensky
pratade om i början på 2000-talet.

Många barn i dag... Alla barn
föds in i en digital värld.

Det finns mammor
som bloggar medan de föder barn.

Jag vet inte hur man kan komma på
den tanken, men det finns.

Men det här med att barn
är digitala infödingar-

-har blivit utmanat på senare tid-

-för det är inte alls så att barn,
bara för att de är väldigt modiga-

-och vågar testa sig fram och klicka
på de här digitala verktygen-

-så betyder det inte
att de har kunskaperna.

Det vi kan se
är att det letar sig ner i åldrarna.

26 % av spädbarn använder internet.

Det får nog många av oss att rysa
lite. Det är lite obehagligt-

-att de allra yngsta ska använda
digitala resurser. Men så ser det ut.

Och det är nåt man får förhålla sig
till på olika sätt.

Ett sätt är att försöka lyfta det
som är spännande i barns aktiviteter-

-med de digitala resurserna.

Nåt som jag har sett
i mitt forskningsmaterial...

Jag har riktat en extra tydlig
blick på de allra yngsta.

Det är så spännande med de
som ännu inte riktigt pratar.

Och absolut inte skriver eller ritar,
för att de inte har finmotoriken än.

Deras agens, det som de vill göra-

-deras handlingsutrymme
och deras kunskaper-

-lyfts fram på ett helt nytt
och spännande sätt-

-med digitala resurser. Vi får
tillgång till deras funderingar-

-deras kunskaper, deras frågor,
eftersom det är så lätt-

-att göra en digital film
eller ett fotokollage-

-långt innan
man kan prata eller skriva.

Men det här med digitala infödingar-

-är ett begrepp
som har blivit utmanat.

Man kan inte automatiskt en massa-

-bara för att man har fötts in i en
digital värld.

Man behöver mer stöttning
i en digital miljö-

-än i en analog, av de vuxna.

Förr tänkte man: "Nu kommer datorn,
då behövs inte läraren."

Det finns ingen forskning som visar
det. Nu behövs läraren ännu mer.

Jag tänker inte gå igenom alla,
utan jag går in på den sista.

Den som jag själv har skrivit till,
utifrån min forskning.

Det handlar om att många pratar om
att det som barn gör-

-är väldigt slumpstyrt,
att de klickar runt och roar sig.

Det är klart att de roar sig-

-men de har ofta
väldigt tydliga intentioner-

-med vad de vill göra när de får
chans att sitta med den här plattan-

-videokameran, Makey Makey eller
roboten, eller vad det kan vara.

Så de surfar inte runt helt planlöst.
De har väldigt tydliga intentioner.

Det såg jag redan i mitt första
forskningsprojekt från 2013.

Just att de har väldigt tydliga
syften och mål med vad de vill göra.

Det man kan se
i deras representationer-

-i filmerna de gör,
bilderna och musiken de skapar-

-så ser man
att ingenting lämnas åt slumpen.

De är väldigt skickliga designers
i det här digitala gränssnittet.

Här ser vi ett barn
som har ritat en bild.

Ni är ju förskollärare, så ni ser
kanske vad det står. Lite vertikalt.

Det står "Drake?"-

-och så har vi en grön Ja-box
och en röd Nej-box.

Och det här ju bara en treåring-

-som kommunicerar
väldigt noggrant med färger.

Barn skulle aldrig
skriva ordet ja i rött.

Det är medvetet att man använder
en röd färg, för det betyder "stopp"-

-eller "det här stämmer inte". Vilket
är spännande att se hos de yngsta.

Det som är spännande med barn är att
de kommunicerar med de här tecknen-

.i stället för med ord
på ett väldigt avancerat sätt.

Hur många av er
brukar sms:a med barn eller ungdomar?

Ganska många. Då kanske ni känner
igen att man skickar ett sms-

-där det står "Jag tycker om dig",
och så sätter man ett hjärta efter.

Tillbaka får man bara ett hjärta.
Varför säga det två gånger?

"Jag tycker om dig, jag tycker
om dig." Vi använder de här-

-multimodala tecknen, som emojisar,
-för att förstärka det vi har sagt.

Barnen använde dem ofta i stället
för text eller i stället för ord.

Vilket blir en viss skillnad
i kommunikationen.

Och det vet vi, att nu händer det
väldigt mycket i barns kommunikation.

Många pratar om att det är en ny typ
av litteracitet.

Ett nytt sätt att förstå varandra.

Jag brukar prata
om "digital literacy"-

-som också är nåt som skrivs fram
i den nya läroplanen.

Det blir viktigt att kommunicera
och jobba med bilder-

-och andra uttryckssätt.

Och det blir nåt helt annat
till exempel när man skriver.

Plötsligt behöver man inte längre
forma pennan mot ett papper-

-och skriva ett A. Det är mycket
lättare att trycka på ett A.

Om det är positivt eller negativt
lämnar jag osagt just nu.

Man kan också tänka
medan man skriver-

-till skillnad från penna och papper.
Då måste man veta vad man ska skriva.

Det är ett väldigt förlåtande
digitalt gränssnitt på många sätt.

Det kommer också en hel del menings-
erbjudanden, eller "affordances"-

-som är ett begrepp
som bl.a. Gunter Kress-

-som föreläste här för nåt år sen,
använde sig av.

Det handlar om att vi hela tiden
får en massa meningserbjudanden.

I vår analoga värld.

Ett handtag erbjuder oss att trycka
ner handtaget och öppna dörren.

I den digitala världen översköljs vi
av såna erbjudanden hela tiden.

Ett exempel är när ni skriver
i ett Word-dokument.

Då kan ni få en liten röd linje
under ett ord.

Det är ett sånt meningserbjudande.

Den digitala resursen erbjuder er
att stava ordet rätt i stället.

Men det är inget man behöver göra.
Man väljer själv om man vill agera.

Det finns en massa såna menings-
erbjudanden i den digitala miljön.

Minns ni när man skrev
i ett Word-dokument förr i tiden?

Man skrev ordet "Hej",
och då kom det upp en gemgubbe.

"Det verkar som att du skriver
ett brev." Kommer ni ihåg den?

Vi vuxna bara "Försvinn, gemgubbe!
Bort!" Och den är ju borta nu.

Barn tycker att sånt är spännande.
De klickar gärna på animeringar-

-och saker
som låter och hoppar och rör sig.

Det gör
att lärandet inte blir linjärt alls.

Det blir tilltrasslat, eller
rhizomatiskt, som många pratar om.

Så därför blir läsandet och lärandet
helt annorlunda.

Det finns forskare som tänker
att det händer nånting i hjärnan-

-när pennan möter pappret,
som saknas när fingret möter skärmen.

Det blir ett helt annat sätt
att läsa och skriva.

Men vi vet inte så mycket om det,
för det är så nytt.

Om läsandet förändras också mycket
i en digital miljö.

Just för att man får så många
erbjudanden att klicka på.

Men också
för att det blir intressestyrt.

Man läser inte som man läser en bok,
från början till slut-

-utan man kastas mellan på grund av
hyperlänkar och så vidare.

Och så är det ganska kognitivt
krävande, visar senare forskning.

Är det bra eller dåligt?
Det får vi se.

Men det är lite svårare att läsa
digital text, och att komma ihåg den.

Och det kan ju vara ett problem.
Men vi får forska mer om det.

Det vi vet är att svenska barns
läsförståelse rasar dramatiskt.

Det kan ingen i Sverige ha missat.
Det basunerar medierna ut.

Tyvärr basunerar men ut
mer dåliga nyheter om skolan

-än bra nyheter om skolan. Så ni
kanske inte har hört talas om-

-att svenska barn är världsbäst
på att läsa digitala texter.

Det blir troligtvis viktigt i
framtiden. Det vet vi inte heller än.

Men nåt som förskollärarna i mina
projekt blev lite besvikna över-

-var att det hade tänkt att barnen
skulle börja läsa och skriva-

-nästan automatiskt
med de här lärplattorna.

Man hade läst på om "Att skriva sig
till läsning"-metoden till exempel.

Men det sker inte automatiskt-

-utan det måste iscensättas
i den pedagogiska miljön.

Iscensätter man
för skrivande och läsande-

-så kommer det att ske.
Annars sker andra saker.

Men det var en besvikelse att barnen
hellre ville göra annat med plattan.

Den erbjuder så mycket. Det finns
så många spännande "affordances"-

-eller meningserbjudanden
inbyggda i plattan.

Nåt annat som vi märkte
i de här forskningsprojekten-

-var att barn är väldigt fokuserade
på att kommunicera-

-i den digitala miljön,
och det är samma för oss.

Det finns ingen stavningsfunktion
i chattforum.

Ingen orkar vänta på
att nån ska stava rätt.

Man skriver och kommunicerar is
stunden, och då blir det kanske inte-

-enligt de konventioner som finns,
men kommunikationen går fram.

Ett sånt exempel
var från några barn i femårsgruppen.

De spelar ett spel där man ska kasta
upp frukter i luften-

-och så ska man skära dem
med olika verktyg.

Ett nonsensspel
som används på den här förskolan.

Barnen använder
de korrekta begreppen.

"Använd värjan, ta kanonen,
prova pistolen", och så vidare.

Vad det nu är för olika verktyg
som man kan skära frukterna med.

Men då går inte kommunikationen fram,
så de hittar på egna ord.

"Nej, inte den där sprayaren!
Inte den där skäraren!"

"Ta den där bombaren."

Och på så sätt kan man säga
att de substantifierar verb-

-i kommunikationen,
för att det ska gå fram snabbt.

Om vi uppehåller oss lite
kring det här med språk-

-så är det spännande
att de digitala resurserna erbjuder-

-nåt nytt när det gäller
flerspråkighet och mångfald.

Nåt som inte går att uppnå
på samma sätt i en analog miljö-

-enligt vad pedagogerna säger
i mina forskningsprojekt.

De säger till exempel så här.

"Det är fantastiskt att kunna läsa
en saga på ett barns modersmål."

Man har kanske länge velat använda
barns olika modersmål i samlingen.

Pippi Långstrump finns på hundratals
språk, och det är ju roligt att läsa-

-men om man inte kan det språket
så är det ganska svårt.

Och nu ges den möjligheten
i och med att väldigt många resurser-

-har en liten knapp
där man kan välja språk.

Och så kan man spela appen eller läsa
upp en saga på ett annat modersmål-

-som man kanske inte själv behärskar.

En del forskning lyfter det här
med att barn lär sig engelska-

-på ett helt nytt sätt,
och det finns bevis för att-

-de lär sig det på olika sätt.
Sen om det är grammatik eller så...

Men de svänger sig med olika ord,
som "scora", "fejla" och "levla"-

-redan i förskoleåldern. Ord som
man inte använder om man inte är-

-i den digitala miljön på olika sätt.

Men det som känns spännande
kring det här med digitalisering-

-handlar om hur barn,
om de ges möjlighet-

-vilket ofta gör i förskolan, hellre
positionerar sig som producenter-

-än konsumenter.

Jag får ofta frågan från tv och radio
om jag inte är orolig-

-för barns användande av digitala
surfplattor och så vidare.

Och det är jag förstås,
särskilt för hur det ser ut i hemmen.

Jag är ju själv småbarnsförälder.

För där konsumeras det väldigt
mycket. Barn sitter stilla-

-och tittar på saker
som har varierande kvalitet.

Därför känns det så spännande att man
i förskolan sällan inriktar sig på-

-just att konsumera digital media.

Man inriktar sig på att producera.

Som till exempel
när det gäller filmer.

Man gör filmer
i stället för att titta på filmer.

Man låter barnen positionera sig
som producenter, inte konsumenter.

Jag har sagt det i många år nu,
till alla möjliga journalister-

-att jag hoppas att förskolans arbete
smittar av sig på hemmet.

Och nu tror jag att det har skett.

Det finns nya mätningar, och just här
är det svenskarna och internet-

-som visar på helt nya resultat, att
ungefär hälften av alla förskolebarn-

-skapar digitalt material hemma.
Det har de inte gjort tidigare.

Jag tror inte att föräldrarna känner
till Puppet Pals och Stop Motion-

-och de här spännande verktygen
som ni använder.

Men jag vet att många vårdnadshavare
frågar er förskollärare-

-om vilken app ni använder
när ni gör de här presentationerna-

-och de här bildkollagen.

Det börjar smitta av sig på hemmet-

-vilket känns väldigt spännande.

"Det digitala gränssnittet"
har jag sagt några gånger nu.

Det är nåt som under väldigt många år
har varit och sett ut så här.

Det är den fysiska ytan
där människan möter maskinen.

Där mina fingrar möter tangentbordet
och där mina ögon möter skärmen.

Jag gör nåt med musen här
som dyker upp på skärmen där.

Det är ganska ologiskt
för våra allra yngsta i förskolan.

De nya digitala gränssnitten, som ni
jobbar väldigt mycket med, är ju...

Framför allt är det den digitala
lärplattan som används mycket.

Där är det en yta,
och där man pekar händer det.

Det är ett väldigt logiskt
gränssnitt. Man kan ta med sig den-

-och sätta sig och vända på den
hur man vill.

Jag ser också spännande digitala
verktyg som inte har en skärm.

Man jobbar med Makey Makey, robotar,
projicering på olika sätt.

Man bygger kuber som projicerar
världar som man kan kliva in i.

Eller så producerar man lekvärldar
på golv och tak som man leker i.

Så det händer en massa spännande
saker i de digitala gränssnitten.

Man jobbar med "green screen", t.ex.
Men det här kommer att förändras.

Jag tror och hoppas-

-att vårt skärmberoende kommer att
försvinna, för nu är det extremt.

När man åker buss
eller befinner sig nån annanstans-

-så sitter folk helt fokuserade
på sin skärm, och det är inte barn-

-utan det är vuxna som har ett
tydligt fokus på sina små skärmar.

Det kommer nog inte att se ut så,
utan det kommer nya spännande saker-

-som till exempel Google Glasses,
digitala assistenter, robotar, o.s.v.

Jag hoppas inte att vi kommer
att ha robotar på förskolan-

-som byter blöjor och tröstar barnen.

Men kanske en robot som påminner
om gummistövlar till utflykten.

Så vissa saker kanske man kan låta
de digitala assistenterna ta över.

Jag är intresserad
av det vidgade digitala gränssnittet.

Inte det som händer skärmen, utan
det som barnen tar med sig därifrån-

-ut i det mer fysiska förskolerummet,
eller ut på förskolegården.

Här är ett sånt forskningsexempel,
när några barn...

De har mattestund,
och de räknar smådjur.

Smalbaggar, nyckelpigor
och så vidare.

Två nyckelpigor plus två nyckelpigor
blir fyra nyckelpigor.

Plötsligt säger ett av barnen:
"Jag undrar om vi har några smådjur"-

-"i vårt slutna kretslopp."

Då erbjuder plattan ett mikroskop-

-som man kan klicka på,
och så kan man leta efter smådjur-

-i det här slutna kretsloppet,
som är en stor glasburk.

Pedagogen säger okej, och de går dit
och börjar utforska-

-men hittar inga småkryp.
De frågar om de får gå ut och leta-

-och de får de,
och de hittar faktiskt lite småkryp.

På det här sättet så finns det mycket
som tyder på att barn ofta-

-blir nyfikna på det som de gör
i den digitala miljön-

-och vill göra det
i den fysiska miljön.

Och representera sitt nya kunnande
eller funderingar och frågor.

Ibland ser man spår av det digitala
i deras mer estetiska produkter.

Det här är kanske svårt
att se vad det är.

Men när det är färglagt
kanske man kan se.

Det är ju det här spelet.

Just det här hade barnen både spelat
på förskolan och hemma-

-och plötsligt iscensatte de spelet
på förskolegården.

De tog hinkar
och ställde upp på en sandlåda-

-och sen tog de hopprep
och sköt gosedjur på hinkarna.

Här blev förskolläraren
superintresserad-

-och använde det för att prata om
matematik. "Hur hårt ska man hålla?"

"Hur ska man sikta?"
Så det blev en mattestund-

-av det
som egentligen var en spelstund.

Och det inte bara när det gäller
barnen som det här digitala-

-har blivit en del av vårt sätt
att vara och umgås.

Jag skulle åka tåg till Göteborg-

-och då dök den här texten
upp på tågskylten.

"Spela gärna Pokemon Go,
men tänk på följande..."

Man skulle inte gå ut på spåret
och så vidare.

Så det här är ju nånting som är
ett sätt i vår kultur just nu.

Vi vet inte om det består, men just
nu använder vi digitala resurser-

-väldigt mycket på olika sätt,
och det dyker upp-

-i barnens representationer. Och då
gäller det att man har lite koll-

-på barns kultur.

Hade ni inte känt till det här hade
ni tänkt att det var en prinsessa-

-som kastade frisbee. Men hon
är ju ute och kör Pokemon Go.

Och det är lite spännande
att tänka omkring det här-

-för när jag gick i förskolan
så räckte det ju med-

-att mina pedagoger tittade på
"Bolibompa" klockan sex varje kväll.

Det var det som fanns för barn.

Då visste man vad vartenda barn
hade tittat på dagen innan-

-och så kunde man prata om det.
Nu är det mycket svårare-

-att ta del av barns kultur, eftersom
den pågår på så många olika forum.

Men då kan man titta på deras lekar
och deras estetiska representationer-

-för att få en inblick i
vad de gör hemma.

Det handlar mycket om det här
att man skapar-

-en god och tillgänglig miljö,
med tillgång till såväl digitala-

-som andra verktyg.

Att det finns en fysisk
miljö som är spännande-

-men ibland kanske man vill blanda in
det digitala i den fysiska miljön.

Och då är det här med... Pokemon Go
bygger ju på "augmented reality".

Man förstärker den verklighet
som redan finns.

Man tittar genom sin skärm-

-och så ser man digitala monster
som kryper runt-

-som inte finns på riktigt. Det är
alltså en förstärkt verklighet.

Men också VR - "virtual reality".

Det här har läromedelsföretagen inte
riktigt snappat upp än.

När det kommer kan vi få
väldigt spännande digitala verktyg-

-som utnyttjar
multimodalitetens fulla kraft.

Då tror jag att vi kan använda
digitala verktyg när det tillför nåt-

-och inte när man lika gärna
kunde göra det fysiskt.

En sån sak handlar just om leken.

Här kan leken bli förstärkt
av digitala verktyg.

Här har vi en lekaffär
som de har byggt upp i förskolan.

De använder den på olika sätt,
och här är det mattestund.

Man ser hur de har
en digital kassaapparat.

Man kan betala
både med Swish och med kort-

-och också med egenritade
hundratusenkronorslappar.

Så det är väldigt dyr plastmat.

Allt fick inte plats i affären,
och då bad barnen förskollärarna-

-att projicera vad som fanns på
lagret. Det ser ni där bakom.

När de tröttnade
på att leka mataffär-

-så kunde projektionen
förändras snabbt-

-och så fick det bli en djuraffär.
De plockade fram lite gosedjur.

Så här finns möjligheter
att använda fysiska föremål-

-men också förstärka leken
med digitala verktyg.

Så det handlar om det här
med adekvat digital kompetens.

Jag har varit delaktig i
att ta fram de här styrdokumenten-

-och vi har pratat mycket
om hur vi skulle formulera oss.

En diskussion handlade om
adekvat digital kompetens-

-och det handlar om att det
som är digitalt kompetent i dag-

-kanske inte är det om ett halvår,
för det går så fort.

Vi måste ständigt uppdatera oss kring
vad som är digitalt kompetent nu.

Vi vet inte
vad framtiden kommer att erbjuda oss.

Därför används begreppet
adekvat digital kompetens.

Digital kompetens är inget nytt.
Det har varit ett av EU:s...

Ett av EU:s åtta livslånga mål
sen 2006.

Om man tittar på
vad de skriver om digital kompetens-

-på en basal nivå,
så handlar det om att-

-"retrieve, assess, store, produce
present and exchange information".

Om man tittar på det i hur vi har
skrivit fram det i våra läroplaner-

-så handlar det om
att förstå digitaliseringen-

-som barn möter i vardagen, för
de befinner sig i en digital miljö.

De behöver få ett kritiskt och
ansvarsfullt förhållningssätt.

Se möjligheter och förstå risker,
och värdera information.

Men när vi tänker på det här
och tänker barn i skolårsåldern-

-då vet vi precis vad det är.

Men vad blir det
för de allra yngsta i förskolan?

Hur kan man tänka kring de här
begreppen och de allra yngsta barnen?

De som är två till tre år.

Jag har funderat en del på det, och
tittat på mitt forskningsmaterial-

-och när det gäller att få förståelse
för digitaliseringen de möter-

-så är de väldigt kompetenta,
för det gör ju allt det här.

De provar så många olika digitala
resurser, och har ett enormt mod.

De vågar klicka och producera
en massa spännande saker.

Men vad blir det här i förskolan?

Det här gör de
både hemma och i förskolan.

Det handlar om att försöka förstå det
utifrån förskolans uppdrag.

I boken jag pratade om har Barbro
Bruce och Bim Riddersporre skrivit-

-om hur man kan tänka
kring digitalisering-

-i förskolans kärnämnen.

Och diskutera kring digitaliseringen
som barn möter i vardagen.

T.ex. vad gäller dokumentationen
som pågår på de flesta förskolor.

Om vi tittar på nästa del
av adekvat digital kompetens-

-att ha ett kritiskt
och ansvarsfullt förhållningssätt...

Ja, det är ju jätteviktigt, såklart.

Jag tror att vi allihop har hört
ett litet barn säga-

-"Får jag ta kort på dig?",
och håller upp plattan.

Och på olika sätt få samtycken, och
är etiska mot varandra på olika sätt.

Vi har några barn här
som jobbar med digitalt berättande-

-i en speciell app, där man...
Det är Puppet Pals man använder.

Jag menar inte att de här apparna
är bra, men de finns i mitt material.

Det dyker upp ett bildgalleri
med en massa roliga kroppar-

-och en massa ansikten,
och då säger ett av barnen så här...

De sätter en rolig kropp
på lärarens ansikte-

-och så skrattar de hysteriskt,
de här treåringarna.

Plötsligt tittar de upp och säger:
"Du kanske vill ha en annan kropp?"

Så redan i treårsåldern
kan de vara medvetna om-

-hur man presenterar varandra
till exempel i digitala sagor.

Det är nåt som flera kapitel
handlar om i boken.

Vi valde att ha en hel...

Den är indelad i tre delar,
och den sista delen handlar om etik-

-och etiska förhållningssätt
i det digitala gränssnittet.

För det är så himla viktigt.

Det här med att se möjligheter
och förstå risker...

Det finns en massa möjligheter
inom skapande och kommunikation-

-men det finns saker som jag, som
forskar inom didaktik och lärande-

-inte forskar om, men som jag
tycker är väldigt viktigt-

-och som jag hoppas att många andra
forskar om. Om strålning-

-stillasittande,
stress och så vidare.

Så det finns en massa risker,
men frågan är hur man i förskolan-

-utifrån ett didaktiskt perspektiv
pratar om till exempel risker.

Då pratar många om att i förskolan
ska man erbjuda andra saker-

-än det som sker hemma. Andra appar.

Man ska fokusera på ett skapande,
snarare än att man sitter och tittar.

Och de lyfter ofta det här
med mångfald, som jag sa tidigare.

För här erbjuder de digitala
resurserna nåt nytt och nåt annat.

Till exempel vad gäller
"translanguaging"-

-där de olika språken blandas,
och där det digitala språket-

-också blir nåt nytt,
tillsammans med andra saker.

Där man kan använda
olika dansappar och verktyg-

-för att undvika exotifiering
och normalisera olika typer av dans-

-olika typer av musik och så vidare.

Och så har vi det här med att...

Att värdera information -
väldigt viktigt.

Man pratar mycket om det i relation
till att lyssna på musik och sagor.

Hur kan man prata med barn
om till exempel källkritik?

Man samlar inte ett gäng barn och
säger: "Du ska inte tro allt du ser."

Det tränar man mycket bättre
i ett görande.

Och det gör barnen redan.
De manipulerar bilder hemma-

-när de håller på med Snapchat.
Det finns en massa spännande filter.

Så de gör redan det här, så det här
kan man jobba med i ett görande.

Det beskriver Elza Dunkels väldigt
bra i ett kapitel som handlar om...

Där hon har valt Bamse
som en representation för hur-

-man kan jobba med säkerhet,
och hon ger fem stycken råd-

-till hur man kan jobba med säkerhet
på nätet på olika sätt.

Vi tar ingen paus, men jag vill
skicka med er några frågor-

-i slutet
av den här delen av föreläsningen-

-som handlar just om
adekvat digital kompetens-

-och vad ni tycker är mest spännande
inför hösten-

-för nu blir det ju nåt helt annat.

Så det var första delen.
Nu kör vi igång med nästa delmål-

-som är förskolerektorns,
som det nu heter efter sommaren-

-digitala kompetens.

Hur många har en ledningsfunktion
eller är förskolerektorer?

Det är ganska många.

Vi har tre olika styrdokument
att förhålla oss till.

Vi har den nationella
digitaliseringsstrategin-

-som kom 2017,
och vi har vår reviderade läroplan-

-som kom förra året,
och så har vi SKL:s handlingsplan-

-för digitalisering av skola
och förskola, som kom i år.

Jag har varit med och tagit fram
alla delar i de här texterna-

-och har tillsammans
med Bim Riddersporre-

-skrivit ett kapitel om förskole-
rektorns roll i digitalisering.

Vi kallar det för en digitaliserings-
förändringsledares mindset.

Hur man ska tänka kring förändring-

-när man håller på
med digitalisering.

Vi har delat in det i sju punkter,
och det är inte så många chefer här-

-så jag går igenom dem väldigt
snabbt. Men ni kan läsa i kapitlet-

-om ni är sugna på mer.

Den första delen handlar om att göra
en omvärldsanalys, och tona in-

-det som sker runt omkring. I media,
till exempel, olika nya styrdokument-

-gå på föreläsningar och så vidare.

Det är viktigt att man är den första
som känner till det nya som sker.

Det handlar också om att utmana
det rådande sättet att tänka-

-och ha ett kalejdoskopiskt tänkande,
där man försöker se saker-

-utifrån olika perspektiv,
och det finns en massa stödmaterial-

-på bland annat Skolverkets webbsida
som man kan använda sig av.

Man måste kommunicera
en övertygande idé om förändring.

Att både bejaka och driva på.

Och ha ett det som Dweck
kallar för dynamiskt mindset.

Man kan börja med att ta IT-tempen
på verksamheten, på arbetslaget.

Ofta är förskollärare, till skillnad
från många i skolan, som tänker-

-"Vad ska jag ta bort nu?",
så säger förskollärarna:

"Vad ska jag göra nu, med det här
nya verktyget, på ett nytt sätt?"

Det handlar om att skapa nätverk-

-och det lierar verkligen
med digitalisering-

-för det är ju en väldigt stark
dela-kultur inom det digitala fältet.

På olika sätt.

Att stödja sina arbetslag, och lyfta
de som tycker att det är spännande-

-men också de som backar lite grand,
och att ta vara på alla intressen.

Men också att ge extra mandat
till de här eldsjälarna-

-till att driva utveckling
på olika sätt.

Och sen gäller det att hålla ut,
för när man börjar med nåt nytt-

-så händer det att... Ofta ser man
i tidigare forskning-

-att resultaten sjunker, för att man
använder gamla bedömningsinstrument.

Den sista handlar om
att visa alla uppskattning.

Alla är lika viktiga. Den som först
vet om alla nya digitala produkter-

-är jätteviktig, men den som känner
"Jag gillar inte det här"-

-och läser om varför digitalisering
för små barn är dåligt-

-är också väldigt viktig
i det här sammanhanget.

Ofta tänker man att den personen inte
gillar nymodigheter-

-och strävar bakåt, men oftast
handlar det om en genuin oro-

-för barns välbefinnande.
Så de är lika viktiga.

Vi pratar om att man ska göra alla
till digitaliseringshjältar.

Min fråga utifrån det här
lednings/förändringsperspektivet-

-handlar om vilket stöd
ni tror att ni behöver ge-

-men också det ni behöver få
i digitaliseringsarbetet-

-som ni ligger framför många av er.

Och så kommer vi till föreläsningens
sista del. Ett viktigt delmål.

Pedagogernas digitala kompetens.

Det som skrivs fram i våra texter
handlar mycket om beställarkompetens.

Att man är digitalt kompetent
i att beställa-

-digitala resurser och verktyg
som är adekvata och bra-

-och har en hög kvalitet, och går
att använda i förskolans verksamhet.

Det handlar också om att veta när man
inte ska använda digitala verktyg.

Det är också en del av att vara
adekvat digitalt kompetent.

Och att planera för sina digitala
aktiviteter tillsammans med barnen.

Jag döpte ju ett av mina forsknings-
projekt till "Plattan i mattan".

När plattorna kom i förskolan var
det plattan i mattan, tuta och kör.

Nu har de funnits ett tag, och man
måste fundera över vad man vill göra-

-med de här digitala verktygen.

Så en sån kompetens
handlar om att välja verktyg.

Ett sätt kan vara att kika runt-

-och se vad som finns, och börja med
det som är forskningsutvecklat.

Det finns en hel del appar
som bygger på forskning-

-och då är det redan kvalitetssäkrat.

Efter mina första två
forskningsprojekt i förskolan-

-så ringde UR och sa: "Du har forskat
på det här med digitalisering."

"Kan vi inte få göra en app
av din forskning?"

Det var ett fantastiskt erbjudande.
Annars skriver man rapporter-

-som värmer hyllan nånstans,
och här fick jag göra nåt konkret-

-tillsammans
med pedagoger och utvecklare-

-som kunde användas i förskolan.

Det blev den här appen-

-där man bjuds in i en digital värld.
Den används för att projicera-

-och kliva in i en värld,
och utforska och skapa-

-med olika teckensystem.

Mycket forskning pratar om
att det inte räcker längre-

-att bara vara didaktisk kompetent-

-utan man behöver ha koll på
digitala resurser för att kunna vara-

-lärare och förskollärare i dag.
Det ingår i ens arbetsuppgifter.

När jag var ute och forskade
i början-

-så trodde jag att det skulle vara
de unga som drev digitaliseringen.

Jag förväntade mig det.
Och så var det en förskollärare-

-som höll upp plattan och sa:

"Det är den första tekniska pryl
som förstår mig."

"När det händer så mycket roligt
vill jag inte gå i pension."

Så det behöver inte vara de yngre.
Det kan vara spännande...

Man kanske har sett tussilago ritas
i 30 år, och plötsligt får man se-

-en animering på en tussilago,
med lite ljud och musik till.

Jättespännande för många.

Men man måste ha en kompetens
kring att formulera syftet-

-med de här digitala aktiviteterna
som man håller på med.

En förskollärare i Uppsala
formulerade det så här.

"Alla ska ges en förståelse för att
det är människor som ligger bakom"-

-"datorernas, maskinernas
och robotarnas handlingar."

I det här uttalandet fångar han
precis det här begreppet-

-som jag var positiv till
att skriva in i våra styrdokument.

Datalogiskt tänkande. På engelska
heter det "computational thinking"-

-och det var Wing som började prata
om det redan 2006. En forskare.

Men datalogiskt tänkande
var för krångligt.

Det kunde vi inte skriva in
i läroplanstexter.

Det handlar om att man förstår
algoritmer, kommandon-

-att man backar och förstår
det som ligger bakom tekniken.

Men i stället
skrev man in programmering.

Det står inte förskolans läroplan,
men så här står det i åk 1-3.

Det handlar om hur stegvis entydiga
instruktioner kan konstrueras-

-beskrivas och följas,
och det handlar om symboler-

-och hur man kan jobba med symboler
och ge stegvisa instruktioner.

Så det här är nånting som man kan
använda på olika sätt i förskolan.

Och det står i läroplanen att man
ska kunna använda det i ett skapande.

Vi på förskollärarutbildningen måste
ju också jobba med digitalisering-

-och vi var osäkra på
om vi hade den kompetensen.

Vi startade ett samarbete
med ett "makerspace"-

-och det har vi också beforskat och
skrivit en forskningsartikel om.

Ett makerspace
är nåt som finns runt om i stan-

-och det är en gammal verkstad.
Sverige är en gammal verkstadskultur-

-där man bygger
med textil, metall och trä.

Det finns också i skolan också,
med slöjd, vilket är jättehärligt.

Men det här makerspace
är en ny verkstad i en ny kostym-

-där man puttar in digitala verktyg
i slöjdämnet.

Digital slöjd där man jobbar
med trä, textil, metall-

-och också digitala verktyg
på olika sätt.

Många gör om sin verkstad tillfälligt
till ett makerspace-

-eller så tar man kontakt
med ett makerspace.

Det är en ganska ny kultur-

-och det handlar om att skapa,
konstruera, backa och förstå-

-och också dela med varandra.

Här är en fundering
som jag vill skicka med er.

Nån av er kanske tycker att skulle
vara kul att starta ett makerspace-

-och testa
hur det skulle vara att ha ett sånt.

Eller samverka med en skola
som har byggt upp ett makerspace.

Det är nämligen så att...
Jag var på studiebesök i England-

-inför att vi skulle föra in
programmering i våra styrdokument.

Alla jag träffade sa:

"Ni använder bara digitala resurser"-

-"men vi har inte
lika mycket digitala resurser"-

-"så vi har startat en ny subkultur
som vi kallar 'computing unplugged'."

Alltså att jobba med
programmering utan digitala verktyg.

Superspännande. Googla på det,
och kika på vad det är för nånting.

Man jobbar med mönsterigenkänning
och mönsterskapande.

I Finland
lade man in programmering i slöjd.

Man tycker att det ligger så nära.
Vi har det i matematik och teknik-

-och i andra ämnen.

Nån av er eller nån som ni känner-

-skulle kanske vilja jobba så här.

Man måste inte börja
med skärmar och digitala verktyg-

-för att jobba med de här tankarna.

En annan sak som jag har sett
i mina forskningsprojekt-

-är att man jobbar med algoritmer,
men inte på datorer eller lärplattor-

-utan genom att pärla.
Här kan man bygga en algoritm.

Två trä, en lila, en orange,
en grön, två rosa, två blå.

Två trä, en lila, en orange,
en grön, en rosa, två blå.

En väldigt enkel algoritm,
som man kan använda på olika sätt.

Om man gillar att pyssla
kanske det är det man ska börja med-

-när man ska börja jobba med digital-
isering och datalogiskt tänkande.

Det är verkligen ett sätt
att träna datalogiskt tänkande-

-att jobba med att baka.

Man följer en instruktion.
Man skapar eller följer ett recept-

-som är stegvis, och ofta
med symboler för yngre barn.

Nån kanske tycker att det låter
som ett kul sätt att börja.

Det handlar mycket om
att man har en kompetens-

-att använda digitala verktyg
på olika sätt.

Man kan välja det som man tycker
känns kul eller lockande.

Och då är det viktigt att man får syn
på det här vardagliga, mellan barnen.

Det som pågår i deras processer.

Det som de gör i den digitala
och den analoga miljön.

Även om man tycker att de
håller på med konstiga saker-

-så är det viktigt för dem.
Man kan behöva lyfta det-

-och se det i sin potential
kring till exempel estetik-

-och datalogiskt tänkande.

Mycket av det jag har pratat om
fortsätter jag att forska om-

-i ett nytt forskningsprojekt
som heter "Digitaktik".

Jag har fått pengar
från Skolforskningsinstitutet-

-för att bland annat undersöka
adaptiva spel-

-som anpassar sig efter barnens
förmågor, och fundera på-

-hur man kan skapa ett lärarverktyg
för att kunna nå barns lärande-

-i till exempel matematik
i ett sånt här adaptivt spel.

Jag vill skicka med er en sista fråga
kring just er pedagogers-

-digitala kompetens.
Vilken roll vill du ha i höst-

-när ni sätter igång
med ert digitaliseringsarbete?

Tack.

Text: Mattias R. Andersson
www.btistudios.com